Chriisss

Alltså jag borde inte få kolla på sport! Jag mår inte bra av det alltså. Haha fan jäkla Sverige förolorade med 4-3 mot Tjeckien ikväll, fan var ju nån jävla minut kvar så släpper de in de där sista målet. Snacka om att mina nerver bröt ihop och jag som har min största kärlek till svenska landslaget i fotboll när det gäller att kolla på sport, hur ska det då gå under fotbolls EM? Dock så hade jag rätt höga förväntningar på att Sverige skulle ta sig till final i hockeyn, i fotbollen hoppas jag bara på att de kommer vidare ur gruppspelet. Så det kanske går lindrigt? Haha frusterad, trött, förbannad och irretrad. ORKA VARA JAG! =)


Lovar att bli lycklig för en lång tid om ni ber Henke Larsson ringa mig. Han räddar mig från allt lovar!

( Tog typ en del bilder för nån månad sen, drf jag har samma skjorta och smycken på mig på de senaste biderna på mig själv, jag lovar att jag inte har den där skjortan varje dag och tar passande bilder till inläggen. Men coolt att ha tagit bilder som passar till inläggen som man skriver ett tag efter bilderna togs.)

Idag skulle jag jobbat 7:30 till 14 och sen varit tjejcoach resten av dagen/kvällen. Men när ja vaknade imorse var jag jätte yr och det var inte för att jag hade lågt blodsocker. Hade ingen krafts alls i kroppen och såg nästan inget. Så jag fick helt enkelt sjukanmäla mig. Efter att jag varit uppe och ätit fukost började jag att må sämre igen. Det kändes som hela kroppen kokade, hjärtat slog jätte fort och sen böjade de slå sakta men hårt, kändes som att de skulle sluta slå helt. Somnade sen och sov till 15. Jag är ofta förkyld och har ont i huvudet. Jag tränar och äter bra ändå är jag sjuk  minst en gång i månaden. Det ä tufft, inga läkare tror på mig, jag äter extra vitaminer och gör det man ska för att hålla sig frisk, men jag lyckas inte.

Jag är oftast väldigt stressad och har mycket att tänka på så jag tror att de beor mycket på det. Jag tycke att det är rätt tufft att vara timvikarie då jag hela tiden kommer till nya ställen. Nya namn, nya regler och ja allt blir nytt. Jag oroar mig alltid för att komma försent, inte hitta till stället, att de inte ska gilla mig och att jag inte lyckas nå ut till de jag ska ta hand om. Min hjärna går på högvarv hela tiden. Jag få oftast veta nån dag eller några dagar innan var och vilken tid jag ska jobba. Det blir jätte svårt att planera sina dagar och jag känner att jag inte orkar och hinner med allt jag vill göra. Vilket ger min ångest.

Jag måste lära mig att jag inte kan göra mer en mitt bästa, att det är okej att göra fel. Jag måste sluta ställa så höga krav på mig själv. Jag vet inte hur jag ska lära mig. Jag oroar mig alltid för mina nära och kära med och hur ska jag klara av att sluta tänka på de kompisar som jag vet mår dåligt och när ska jag sluta att vara livrädd för att mamma ska lämna mig. Jag måste ju fixa det här, för allt det här gör mig sjuk. Jag är så utmattad nu, jag fixar inte att jobba mer en 4 dagar i veckan. Min kropp värker så jäkla mycket efter varje dag och det bli bara värre. Kanske måste jobba 2 dagar i veckan ett tag för att få tillbaka orken? Något måste ialf göras annars kommer jag bli så sjuk som jag var i sommras när min diabets kraschade av all stess och det vill jag inte gå igenom igen, gjort det för många gånger redan!

Ge  gärna tips på saker som får er att bli lugna och inte tänka på saker hela tiden. Det kan vara boktips, filmer, tränings tips, avslappnings övningar, roliga grejor att komma iväg till. Allt är välkommet.


Turkiet 05.

Har ni några speciella minnen från när ni var barn? Bus ni gjorde?

Jag brukade ju skänka pengar redan då till välgörenhet men ibland var jag lite busig. Jag och en kompis stod och sålde gamla leksaker en dag och sa att vi skulle ha pengar till våran klassresan i 5an? Men sanningen var att vi skulle köpa godis för pengarna..En annan gång gick jag och en kompis och frågade efter pantburkar, vet inte vad vi sa att det skulle gå till men tanken var att jag skulle ha pengarna till en föddelsedags present till min syster.

Jag brukade ta smink av min syrra med när jag och kompisarna skulle på disco, tog jämt hennes fina barbie dockor med och en annan gång badade jag hennes häst som gick på batteri i en vattenpöl och den gick söder. Men den var ju smutsig så jag var ju tvungen att bada den:/..Tog även min brorsas hockey kort och bytte kort med en grannpojke. Jag hejade på Modo och DIF då så ville ha alla dem korten och de korten på dem snyggaste killarna förstås.

Rymde hem ifrån några gånger med. En gång med min bästis, vi var borta flera timmar och hon gick runt med sin gröna baddräkt. Hela gården letade efter oss, vi var bara fem år. Tog bussen med min killkompis en gång med. Skulle till hans mormor vi hade med oss matsäck och allt. Då var vi väl 8-9år?. Älskade att dra ut på mina egna äventyr!

Jag hade min egna jäkla vilja och  många sa att jag var lik Lotta på bråkmakargatan. Det var inte lätt att vara mamma till mig kan jag tro;)


Fick ofta höra att de lyste bus om mig;)

Sen flera år tillbaka har jag och Carro alltid köpt tuggumin ur såna där tuggumi automater. Det började nån gång för flera år sen och sen har vi fortsatt. Så varje gång vi är i en affär där det finns såna automater köper vi var sitt tuggumi. Det är inte så att vi gör det när vi är med andra eller när vi är själva. Vi tycker liksom inte att det är värsta gott men ja det är bara nått vi gör utan att egentligen ha någon anledning!

Bilden är från i fredags, dagen efter färgningen.

Färgade håret för bara tre månader sen sist. Men mitt hår tappar färgen väldigt fort, så det hade blivit rätt ljust och det röda var så fult. Ville få bort den röda färgen nu när jag färgade om det så jag bad om hjälp på H.M. Men det täcker ju bara det röda lite och i "starkt" ljus och på nära håll ser man det röda rätt väl. Men gillar färgen ändå så helt misslyckat blev det inte. Man ser inte de röda på bilden, men ja i verkligheten gör man. Som tur är har jag min duktiga Natta som kan hjälpa mig att välja rätt färg nästa gång så jag kan få bort det röda helt.

Har två röda slingor i håret, en på på höger och en på vänster sida. Den på höger sida träder fram mer en den på vänstra. Sjukt svårt att få en bra bild på det, men lite så här ser det ut.

Högersida.


Vänster sida.

Inga bra bilder, så ja det ser ju bättre ut i verkligheten om man säger så;)

Bytt mina piercingar ovanför brösten alltså mina dermal anchors percingar.



Nytt hål i höger öra.


och ett till hål i vänster öra.


En liten tjuvitt på min nya hårfärg fick ni nu med;)

Omtänksamma Kräftan sätter familjen och vännerna i främsta rummet. En hemkär och förstående natur som värdesätter långvariga vänskapsband. I relationer och samarbete kan Kräftan vara försynt och försiktig, tassa lite som katten kring het gröt. En reserverad men samtidigt social natur. Kräftan är känslig för omgivningens reaktioner och söker uppskattning och bekräftelse.

Kräftan är en romantiker som tycker om att samla minnen. Uppväxtmiljön och barndomsvänner brukar ha stor betydelse långt upp i åren. En trofast och varmhjärtad person, som är angelägen om att bevara kontakten med släkten, vännerna och sin historia. Kräftan älskar att samla foton och ägodelar som väcker kära minnen.

Vattentecknet Kräftan styrs av Månen. Det gör Kräftan sensitiv och lyhörd. En sökande känslomänniska med hjärtat på rätt ställe. Den som är präglad av detta vattentecken sträcker gärna ut en hjälpande hand. Den stora känsligheten gör att Kräftan är sårbar till sin läggning och tenderar att ta saker personligt. Samtidigt finns en outtömlig värme som Kräftan gärna delar med sig av. Det är viktigt för Kräftan att känna sig behövd och uppmärksammad, att få sympati och uppskattning. Med sin mjuka och förstående läggning får Kräftan många förtroenden och själsfränder. Den som är präglad av detta emotionella tecken söker sig gärna till roller där möjlighet ges att visa omsorg om andra.

En beskyddande läggning är kännetecknande liksom ett stort trygghetsbehov. Kräftan ställer alltid upp för en vän i nöd och behöver få uttrycka sitt rika inre liv. En kreativ ådra hör ofta till bilden. Intuitionen är stark och hemmet är Kräftans bas. En fantasifull och humoristisk känslomänniska, som gärna roar och pysslar om sina närmaste.

---

Oj vad det stämmer in på mig känner jag. Jag är väldigt sårbar och lyhörd. Hjälper gärna till för mycket en för lite. Många av mina vänner som jag umgås med nu har jag känt sen låg-högstadiet. Jag tycker också om att känna mig behövd och söker lite efter bekräftelse från folk.Är väldigt social av mig och tar en hel del saker lite för personligt. Så kräfta är jag allt.

• Mina frukostar brukar ta högst 10 min att äta upp och göra ordning. Om jag ska iväg så brukar jag knappt sitta still att äta. Är bara på helgerna de kan ta längre tid.

• Jag är nog lite av en tidsoptimist. Om jag har lång tid på mig hinner jag inte med någonting. Utan fastnar vid datorn och glömmer bort tiden så jag missar bussen.

• När jag var liten brukade jag och en kompis gå och fråga om pantbrukar för att samla in pengar till röda korset. Jag har stått med bössa tre gånger. Haft fadderbarn sen jag var 9. Brukar skänka pengar lite då och då och haft en innebandyturnering för att samla ihop pengar till Afrikas Horn. Brukar även skänka kläder och leksaker till myrorna. Vill alltid hjälpa folk.

• Jag har varit en duktig simmare och löpare. Slog alltid de äldre barnen och killarna när vi sprang. Men när jag slutade med tråkiga orienteringen tappade jag all kondition.

• Jag har jätte svårt för komplimanger. Vet aldrig hur jag ska säga eller göra. Tycker bara att det är konstigt att folk säger något snällt och bra om mig.

• När jag var liten ville jag ha en delfin i badkaret men mamma sa nej =(

• Jag ska besöka Thailand, flyga luftballong, bada med delfiner och träffa henke larssom som jag redan gjort innan jag dör!

• Det finns bara två personer i mitt liv som egentligen vet något om mig. Om vad jag gått igenom och varit med om. Det är Matilda och Jonas.

• Jag började inte använda naggelack och ringar fören våren 2010 och nu har jag flertal av båda och älskar det!

•Innan jag började gymnasiet hatade jag kläningar och kjolar. Va så fult tyckte jag. Nu har jag nästan bara kläningar på sommaren.

• När jag var liten ville jag vara kille och tyckte att tjejor var skit töntiga.

Har suttit och lyssnat på när Henke Larsson var och sommar pratade i P1. Är både gråtfärdig och glad på samma gång. Jag har alltid beundrat han för att han vart en sån kämpe och efter att ha lyssnat på det här så insåg jag ännu mer varför han gjort visa saker och varit som han är. Jag förstår mer nu en någonsin.

När han pratade om sin förlust efter hans lillebror och hans drogproblem så sprack mitt förflutna upp. Jag kämpade själv med kompisar som hade drogproblem. Jag var 14 när de började, när jag fick ta hand om två av mina närmsta killkompisar. När jag var 15 förlorade jag en av dem och det har jag aldrig kommit över. Jag pratar inte om det, folk vet inget om det. Det kanske låter larvigt men för första gången så kändes det som att jag nu kanske kunde vara redo för att börja prata om det. Henke kan, han kunde sätta ord, han kunde vara ärlig. Jag förstod han. En sån som han skulle nog kunna förstå mig med. Han är verkligen min gud. Han är mer en bara en fotbolls spelare.


Jag måste få träffa han igen. Jag vill tala om för han hur stor han är för mig.