Ölsdalen ligger vid Karlskoga och är ett riktigt mysigt ställe. Jag var där med ett gäng härliga människor ifrån skolan våren 2013 när jag pluggade mitt första år i Karlskoga och under de två åren jag pluggade i karlskoga (tog examen innan sommaren) så var det helt klart en av de mysigaste platserna jag besökt. Man kan gå en vandringsled där i naturreservat, grilla, bada, paddla kanot och bara njuta. Nu till hösten kan man åka dit för att fiska, ta en promenad och grilla.

 

Jag brukar aldrig följa serier på tvn, då jag sällan kollar på tv. Men brukar se på något innan jag ska sova och vid andra tillfällen ibland. Så nu tänkta jag tipsa om serier som jag tycker är bra och på de som jag sätt alla avsnitt på eller sätt de flesta på, om det är en pågående serie fortfarande. Skriver även med några gamla godingar som man såg för i tiden. Så kan ni tipsa mig om serier jag borde se!

 

• Veronica Mars
• Vänner
• Glee
• Tre kronor
• Sex and the city
• Skilda världar
• Mia och Klara
• Big bang theroey
• Joey
• Sjunde himlen
• Chuck
• New girl
• MacGyver
• Criminal minds
• Skärgårdsdoktorn
• Huset fullt
• Sol sidan
• Rederiet
• Fresh prince of bel air
• Ncis
• Lilla huset på prärien
• One tree hill

Enligt legenden sägs det att en man år 1619 fick i uppdrag att göra en bronsstaty som skulle föreställa en pojke som blev räddad ur en brand genom att kissa. Resultatet blev Manneken Pis. Den staty vi ser idag är däremot en kopia som gjordes år 1817.  Manneken Pis ligger bara en liten bit ifrån det torget Grand Place .Det var massor folk där som stod och tog kort och det var även massor med souvenirbutiker där man kunde köpa sovunier med den kissande pojken.

Vi gick förbi den här statyen två gånger och andra gången vi gick förbi så firade de någonting med honom, så de bjöd på plockmat med dryck och folk var uppklädda.

Eftersom jag har fyra syskonbarn och kompisar som har barn så har det ju hänt ett par gånger och det är ju mysigt, särskilt när de är tysta;)

 

 

 Jag älskar barn och blev faster för första gången när jag var 15 år, idag är jag 24 år och har fyra härliga syskonbarn som jag älskar att busa med. Jag var redan som liten den som tog hand om dem mindre. Det här klippet visar hur en typisk utflykt kan se ut med mina två brorsbarn och min systers äldsta son. Det här klippet är två år gammalt dock, men vi busar fortfarande och gör roliga saker ihop.

 

 Jag är riktigt trött på Sverige och i Linköpig där jag bor nu har jag aldrig trivts. Jag har länge velat flytta utomlands, så nu är det dags att jag gör det. Helst skulle jag vilja bli au pair och vara borta i något halvår. Jag vill allra helst bo i ett varmt land och prova på någon hel ny stad eller land. USA, och Nya Zeeland är jag riktigt sugen på. Men skulle lika gärna kunna åka till någon stad i Italien, Malta, Grekland ja eller annat land i Europa. Det jag känner att jag minst vill till Är Englad då jag varit i London två gånger och känner att det räcker som turiststad för mig. Jag vill som sagt helst bara komma bort där det inte är 20 minus, vill träffa nytt folk, se en ny stad heller allra helst ett helt nytt land så jag kan lära mig en ny kultur och få upptäcka och utvecklas.

 

Men kom med alla tips ni kan om ställen man kan höra av sig till, andra jobb går också bra. Är ju utbildad barnskötare och fritidsledare så att jobba med barn. ungdomar, handikappade, föreningar och hålla i olika  aktviteter för människor är väl det som jag gör bäst!

 

Portugal - Albuferia.

Dina fingrar mot mina. Du sluter din hand mot min. Jag ler. Du drar handen genom mitt hår. Jag ler mer. En lätt kyss och huvudet mot ditt bröst. Allt är tyst runt omkring, jag måste lyfta upp mitt huvud för att kunna se in i dina ögon. Du skrattar till och frågar varför jag ser så glad ut? Utan ett svar kryper jag in i din famn, du kramar om mig hårt. Jag vet varför jag ler, jag vet varför jag just har valt att ligga här. För att jag är kär i dig. För att jag alltid har varit kär i dig och för att jag alltid kommer att vara kär i dig.

 

 

 

 

När en person försvinner ur ens liv så undrar man hur man nu ska kunna gå vidare? Man vet att hur gärna man än vill så kommer man inte kunna prata med personen igen och krama om personen.

 

Min killkompis som nu tog sitt liv är den åttonde personen som jag förlorar. Men ingen sorg är den andra sorgen lik. För vi har olika relationer till personer. Man kan aldrig föreställa sig hur det ska kännas. Även om personen varit sjuk en längre tid så kan man ändå aldrig veta hur det ska kännas. En sorg är aldrig lätt. En sorg är aldrig lik någon annans sorg. Det du känner, känner inte någon annan, även om det är samma person som gått bort ifrån er.

 

Man kan heller aldrig vänja sig vid att gå igenom en sorg. Även om man gått igenom det tidigare så är det ju alltid nya känslor. Men samtidigt så är det lättare att veta hur man ska bearbeta en sorg om man varit med om det

tidigare. Men jag kan inte säga till någon att den ska göra si och så. Vissa vill åka tillbaka till plaster där man har minnen med personen, vissa vill prata med en professionell, vissa vill försöka hitta på saker och låta dagarna gå. Ja det finns tusen olika sätt som folk vill göra på.

 

Men det jag skulle säga är, att låt dig inte fastna i sorgen. Du ska gråta, vara arg, besviken, du ska låta dig känna. Självklart måste man låta livet gå vidare. men stanna också upp för att prata om din sorg, minns allt fint ni haft tillsammans. Umgås med folk som du kan lita på och som du känner dig trygg med. Är sorgen för tung så uppsök någon professionell.  Förträng aldrig några känslor och KLANDRA aldrig dig själv för saker du tycker att du borde ha sagt och gjort. Att du överhuvudtaget bemöt en personen med respekt och vänlighet visar nog på att den personen alltid kommer veta att du brydde dig om och älskade personen. Så ta din tid och sörj men glöm inte bort glädjen och livet som finnas kvar för annat!

 

Jag har inte skrivit sen april. Så mycket har hänt och tiden har bara försvunnit iväg. Både min mobil och dator är sönder, så heller inte kunnat skriva.

 

Men vad har jag gjort med min tid då, sen senast? Vad händer i mitt liv?

 

Jag har avslutat min praktik på röda korset där jag fick mycket väl godkänt. 

 

Jag har fått reda på en massor lögner och sjuka saker som killen jag dejtade i ett halvår dragit ihop. Under vår tid var han helt fantastisk de två första månaderna. Sen gjorde han mig besviken gång på gång, han gjorde mig ovän med folk, han höll inte det han lovade och på slutet var han riktigt elak. Han krossade mitt hjärta och han skadade mig riktigt psykiskt. Det gör fortfarande ont när jag tänker på honom. Jag hatar honom och vill aldrig mer se han. Men att jag varit nere handlar bara inte om honom utan hur illa jag blev behandlad av en tjej som jag trodde var min vän, hur mycket jag började hata skolan för allt skitsnack och allt förflutet som jagade mig. Men just nu är det bättre, allt är bättre utan honom särskilt.

 

Men under påsken fick jag träffa Henrik Larsson för andra gången, jag fick säga mina ord, fick en kram och autograf, helt lycklig! Har tattuerat in tre hjärtan i nacken för min mamma, hund och mormor.

 

Skrivit ett examens arbete på 21 sidor om hur Sverige jobbar med orginastioner, FN och så vidare.Redovisat om resa till Gambia och opponerat på en klasskompis arbete om mobbning där jag fick mycket bra respons på både mitt arbete och redovisningar. Jag var i London med klassen och jag har tagit examen.

 

Jag har nu flyttat tillbaka till Linköping. Jag har festat en del, hängt med kompisar, varit på Bråvalla, varit barnvakt åt brorsbarnen i fem dagar där vi gjorde dagsutflykter, varit i härliga Barcelona och hälsat på kompisar i Lycksele.

 

Jag sitter nu i min kompis lägenhet och är kattvakt i stan. Förvirrad av alla tankar och med en stor saknad i hjärtat. Min älskade vän tog sitt liv för snart fyra veckor sen. Jag klandrar mig själv för att jag aldrig sa hur mycket han betydde för mig och att jag alltid skulle finnas där. Om jag bara hade vetat att han mådde så dåöligt, hade jag gjort allt jag kunnat för att dra upp han igen. Han var alldeles för fin och bra för att försvinna, världen behövde en sån som han.

 

Jag vet att allt är rörigt i inlägget, men det är sånt mitt liv är. Jag visar inte mycket känslor, men ibland vill jag. För jag vet att jag kan och även om det finns få så har jag några riktigt fina vänner.

 

Jag vet att alla kan se det här, men jag vill visa folk att det inte är okej att ta emot lögner och att bli behandlad illa av andra människor. Jag hoppas att folk kan sätta ner foten hårdare och inse att man ALDRIG ska behöva må dåligt på grund av en annan persons handlingar. Det har tagit mig tid, men jag vet nu att det aldrig var mitt FEL att han gjorde mig så illa, han var sjuk, han behövde hjälp och det hoppas jag att han får. 

 

Att lägga skulden på sig själv för att någon annan tar självmord trasar sönder en, jag påminner mig själv om det jag tidigare sagt och gjort för honom och att det var hans val att lämna livet utan att be om hjälp eller visa hur dåligt han mådde på rikigt. Jag kan inte hatat honom, jag kommer alltid att älska han och jag ska kämpa för att få bort skulden. Så vad jag vill säga är ta inte emot massor skit, påmin dig själv om allt bra du gjort och vad du kan. Det finns alltifd folk som älskar dig även om du inte älskar dig själv och glöm aldrig att det ALLTID ÄR FÖR TIDIGT ATT GE UPP!

 

Kärlek till alla där ute som kämpar, har fått sitt hjärta krossat, gråtit sig trött och till er som gått vidare och nu mår bra. Vart ni nu en är i livet och vad ni en gör så va stolta för era handlingar och tacksam för vad ni gjort!