När vi var i Karantaba så fick vi besöka deras skola. Den här skolan är inte rik och har inte alls tillgång till lika bra material och utbildningsformer som vi har. Vi gav dem pennor, block och en laptop där det fanns ett geografi program på. Många barn i Gambia går och tigger efter pennor. För utan pennor och papper kan de inte gå till skolan för att lära sig skriva. 

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om besöket i skolan. Men jag ber er istället att ta en titt på bilderna, och tänka efter. Vill ni verkligen att det ska se ut så här? Eller borde inte ALLA göra vad de kan, för att förändra de situationer vi har runt om i världen!

 

Fotbollspelaren, Henrik Larsson har varit min stora idol sen jag var 10 år. Jag valde redan ifrån början att heja på honom då jag tyckte att han inte bara var skicklig, utan han spelade med hjärtat. Henke har alltid varit en lagledare, en sån som uppmuntrar, kämpar och ger alla en chans på planen. Jag har fortfarnde bilder på honom i mitt rum och har läst hans bok ett antal gånger. Folk säger ibland att jag är som en levande ordbok när det gäller information om honom, haha.

 

Jag har träffat honom två gånger. Första gången vari  Landskrona 2010. Då jag var där på semester och han tränade Landskrona Bois. Jag charmade en vakt och fick reda på vart han skulle komma ut. Så stod vid hans bil och väntade. När han kom ut skakade jag av nervositet, och det ända jag vågade fråga var om en bild. Jag som hade tänkt ut ett helt tal. Jag fick en bild.

 

Min andra gång var nu i våras. Då han då tränade Falkenberg och de spelade mot Åtvidareberg. Den här gången hade jag bestämt mig för att jag var tvungen att prata med honom. När han kom ut, så gick jag fram till honom. Frågade om bild och autograf att ha i min bok. Jag var helt skakig och hjärtat slog så hårt de kunde. Men jag höll mitt tal. Jag berättade om hur jag följt hans spel hur han fått mig att aldrig vilja ge upp när jag själv har spelat. För han har verkligen tagit sig tillbaka ifrån grymma skador. När jag nämnde hans bror som tog en överdos för någrar år sen och sa att han berättelse inspirerat mig och hjälpt mig, då jag själv har haft kompisar som knarkat. Så vart han rörd, och sa tack. Jag fick en kram. Mamma var också rörd. Hon tyckte Henke var så fin mot mig. och hon sa även att man såg att han blev generad, när jag berömde honom för hans insatser han gjort. Henke var en fantasisk spelare och trots det han gått igenom i sitt liv så har han lyckats att skapa något så stort. Jag beundrar honom för allt han gjort som spelare, tränare, bror, pappa, man, vän och son. Han är och kommer alltid att vara min gud♥

 

Min mamma kan som vanligt inte ta bilder. Men jag är bara lycklig för de minuterna jag fick med honom för de leendet, tacksamheten han visade inför mig och kramen!

Kollade ni på A-Ö när ni var små? Det gick på svt. Det handlade om Hedvig som får lång näsa när hon ljuger och ugglan som bor på hennes tak. Jag älskade det! I sommras gick det på tetater här i Gamla Linköping. Så jag tog med mig Alexander dit för att titta. Alexander var rädd, som han alltid är för det mesta som är nytt.. Men jag gillade det! Här kommer bilder ifrån den underbara teatern!

Så här såg alltså vårat välkommnande ut när vi kom fram till byn i Karantaba. Jag gick ur bussen och det är den som alla går efter och står utanför vid.  Man kände sig som någon kunglighet när man såg folkmassan och hur det gick efter bussen och stod utanför den när de andra gick ut. Så mäktigt!

 

 

När vi kom fram till våran första by så mötes vi av ett jubel. De stod massor folk längs vägkanten med svenska och Gambinska flaggor och ropade "welcome" Jag hoppade ur bussen för att få vara med i det här fantastiska välkommnande. De dansade, sjöng och höll tal. Har flera videos att lägga ut. Men det kommer i ett annat inlägg. Nu får ni lite bilder istället, för att få en inblick i hur det såg ut.

 

Föra måndagen jobbade jag först i Linghem i deras rastverksamhet 9-15.30. Sen började jag mitt nästa pass på fritidsgården i Ekholmen 16.30-21.30. Föra tisdagen jobbade jag i Linghem 9-15.30. Sen blev det hem till Beccy en sväng innan jag drog vidare till Tallbodas fritidsgård för att jobba 18-21.30.

 

Jag och Beccy föra sommaren.

 

Föra onsdagen vart det att fixa lite. Sen vart det att jobba på Diva (tjejverksamhet) 14-20.30. 

Föra torsdagen vart det först att vara med Natta, sen blev det att vara barnvakt 15.30-18 och sen hem för att fixa lite.

I fredags vart det att jobba i Linghem 9-14.30 ( Jag jobbar ju hela November nu mån,tis,fre just i Linghem på deras rastverksamhet.) Sen på kvällen vart det att vara barnvakt 18-23. Vi hade pyjamas party och kollade på film.

I lördags vart det att jobba som barnvakt igen hos samma familj som på fredag kvällen.14-17. Sen skulle jag jobbat som barnvakt på kvällen åt en annan familj. Men det blev inställt pågrund av sjukdom. Det som var så typiskt med det var att jag hade tackat nej till ett fritidsledarejobb kvällen innan, då det fortfarande var aktuellt med att jag skulle jobba som barnvakt då. Så dåligt att man bara har numren till fritidsgårdarna som är stängda under dagen på lördagar. Hade jag haft någons nummer hade jag ju fått jobba. Vill jobba jämt just nu, så jag kan ha betala av mitt visum och flygbilljet till Australien och ha något sparade pengar med mig.

I söndags vart det att vara med Maria. En fika, promenad och snack hemma hos henne.

Idag har jag jobbat i Linghem 9-15.30. Larmet strulade på gården så vi kom inte in, ringde runt till massor folk och tillslut kom en larmkille som kunde hjälpa oss in. Bara 3 timmar efter öppningstid :/ Sen nu ikväll har jag jobbat som barnvakt 16-20.30.

 

Bjuder på en bild på mig ifrån September där jag ser halvtrött ut, men då trött på att gå vänta för att få börja jobba massor och nu trött och glad för att få jobba!

 

 

 

Som de flesta vet så har jag aldrig trivts i Sverige och särskilt inte i min hemstad Linköping som jag bor i nu. Jag har därför letat efter au pair jobb utomlands. Min dröm var att kunna få jobba massor nu i höst och sedan flytta efter nyår. Dock fick jag vänta väldigt länge på min intervju som fritidsledare och fick bara jobba en dag i september. I oktober fick jag lite mer jobb och jag har levt på att jobba som barnvakt då jag inte får min lönn fören en månad efter.Därför började jag ändra mina planer om att jag skulle åka senare som au pair.

 

Men just i den stunden så får jag ett mejl ifrån en familj i Melbourne som är intresserade av mig. De bor precis vid havet, har en pool i trädgårn och har tre barn. Kille 6år, tjej 10 år och kille 13 år. Efter att ha pratat med den här familjen så kände jag att det var min chans. Det är svårt att hitta en familj som man själv kan tänka sig leva med och att de ska vilja ha dig. Sen också att de bor i vid havet som alltid varit min dröm i en stad jag så gärna vill till. De har också en kusin som har diabetes vilket fick mig att sluta oroa mig för alla frågor om det.

 

Jag har alltså valt att tacka ja till det här jobbet. Jag kommer att få leva snålt även där. Men jag kommer fortsätta kämpa där för att få extra jobba och tänka mig för vad jag lägger pengar på. Sjävklart önskar jag att jag hade massor pengar med mig ner, men då skulle jag få jobba väldigt länge och risken finns då att det aldrig blir av att åka iväg. Man får kanske ett  fast vikariat, och blir fast vid de olika jobben och börjat bygga på relationer. Så det känns lite som att det ändå var bäst att åka nu, när jag inte är fast vid något och ingen har hunnit vänja sig vid att ha mig där för mycket.

På mina jobb jag har nu har jag sagt till om att jag vill jobba jämt och har även sökt timvikarie jobb som barnskötare.

 

Mitt visum har jag fått och biljetten är köpt. Den 20 januari flyger jag till Australien, Melbourne och den 22 januari på på morgonen flyttar jag in i mitt nya hem.

 

Så här kommer jag bo =)

 

Förföra tisdagen vart det att ringa samtal och sen va med Rebecca. Förföra onsdagen vart det att ringa samtal och sen va med Beccy.

 

Jag och Beccy föra sommmaren i Sthlm.

 

Förföra torsdagen jobbade jag på LSS i Ekholmen 13-17 sen vart det tapas på sangria med Hanna, Steffi, Bine och Malin. Sen fortsatte vi vidare för att dricka och mina fina vänner var snälla och bjöd då jag inte hade pengar.

För fredagen var jag med Steffi och sen vart det jobb på sturefors fritidsgård 18-23.30.

Föra lördagen firade vi min systers kille Tobias och min pappa. Sen gick vi till min mormor,morfar,farfar och farmors grav. På kvällen hade jag och mamma filmkväll.

 

Syskonbarnen vill hjälpas åt att göra tårta.

 

Våran åttonde dag i Gambia så åkte vi iväg tidigt på morgonen för att besöka våran första by. Det tog 3-4 timmar dit. Man såg längs vägen hur staden och "rikedomen" försvann och hur allt plötsligt blev en helt ny värld av levnadssätt. På vägen stannade vi några gånger med våran snygga minibuss vi åkte med. Vi stannade för att njuta av naturen och även rasta oss. Jag var en av dem som behövde rastas mest, då jag blir uttråkad så fort av att sitta still bara. Haha.

 

Vårat första stopp var vid en flod, där de hade en liten minibar med dricka och snacks. Bodde även lite folk där.

Var i kolmården i sommras med min bror,syster, deras familjer, mamma, och mina brorsbarn kusin med mormor. Jag hade tagit en hel del fina bilder, men självklart så har de också försvunnit. Men som tur är hade mamma ialf tagit några bilder. Jag älskar djuparker så besöker dem gärna ofta!