Det har som vanligt hänt mycket i mitt liv, och tiden springer iväg. Jag har besökt vattenfall, djurparker, gått på marknader, sätt magiska solnedgångar, badat i pooler då man inte kan bada i havet i Darwin pågrund av krokodiler och Jellyfish. Jag har träffat nya härliga personer och känt mig lite vilsen, I slutet av maj skulle jag till en ny familj i Brisbane. Men här omdagen när vi pratade fick jag reda på att det bor i ett litet samhälle. Där sista bussen går 17.30. Jag kan inte ha det så. Jag behöver inte gå ut på vardagarna. Men jag vill känna att jag kan om jag vill. Jag vill kunna komma hem sent på nätterna en lördag kväll. Jag vill ha min frihet. Så nu letar jag ny familj igen, och jag kanske stannar kvar några extra veckor i Darwin.

 

Jag är också i en ny familj i Darwin. Den familjen jag flyttade till när jag kom ifrån Melbourne kastade ut mig. Fick ett meddelande på facebook när jag satt och kollade på cricket. Där det stod att jag inte förstod mamman, barnen, eller vad det innebär att vara au pair. Jag var tvungen att flytta ut samma dag. Jag förstod inte. Är jag så dålig alltså? Hon sa att jag inte visade något intresse, inte hjälpte henne tillräckligt mycket. Trots att jag jobbade över varje dag, jobbade 12 timmar per dag, och hade fyra barn att ta hand om. Jag satt för mycket med min mobil. Ja hon sig min igenom kamerorna. Jag vet att jag satt med min mobil när barnen lekte själva, och när de kollade på film. Jag var tvungen att få pauser. För mig vart det tufft när jag aldrig kunde gå på toan för då gjorde barnen något, när de kom och tjattade att jag skulle leka med dem när jag städade. När de pratade stup i kvarten och den minsta flickan på två år alltid ville sitta i mitt knä eller ville bli buren. Jag behövde mina mobil pauser. Men det var uppenbarligen inte okej. Jag är glad ändå över att de kastade ut mig, för att vara där var inte kul.

 

Jag hade tur att jag funnit en sån fin vän. När jag satt där på cricket matchen och såg meddelandet, så fick jag en klump. Vad fan skulle jag göra nu? Vinnie min kompis som spelade kom i rätt läge. Jag berättade för honom vad som hade hänt. Utan att tveka säger han att jag kan bo hos honom. Jag behöver inte oroa mig för pengar, och mat. Han fixar så att hans kompis lämnade av hos hemma hos familjen. Han satt utanför och väntade när jag pratade med mamman. När han fick komma in var jag tårögd. Jag hade fått hårda ord mot mig, och jag kände mig så värdelös. Han torkade mina tårrar och kramade om mig. Han hjälpte mig att packa min väska och bärde ut dem. Där hans kompis kom för att hämta oss. Hemma hos honom gjorde han iordning i sitt rum så jag kunde ha mina saker. Han åkte och köpte mat åt mig. Frågade ett antal gånger under kvällen om jag var okej, han bara va där. Jag bodde hos honom i 8 dagar. Alla de dagarna tog han hand om mig. Lagade mat, gav mig komplimanger, och påminde mig om hur stark och modig jag är. Tog med mig på utflykter och fick mig att skratta. Jag klarade mig igenom det här tack vare honom. Han är den mest fantastiska killen jag någonsin träffat på. Jag är så lycklig lottad som har honom.

 

Jag hittade en ny familj efter två dagar, och flyttade in hos dem nu i söndags. Nu sitter jag här i mitt rum och skriver. Den här familjen har välkommnat mig med så mycket kärlek. Jag tar hand om två underbara flickor. Mamman är så tacksam för allt jag gör, och jag är så tacksam för att det lilla jag gör kan göra henne glad. Jag är tacksam.

 

♥

I Melbourne finns det massor fina parker, men det mest kända och troligen den finaste är den botaniska trädården. Det är fritt inträde, och öppet varje dag. De har även bio där på kvällarna. Mysigt ställe att strosa runt i.

 

Efter vi varit på besöket i skolan för barnen med funktionshinder så kunde jag ändå inte bara ligga och slöa. Så jag fixade en härlig taxi chaufför, och tog med mig orm galna Erica, för att hälsa på lite av Gambias reptiler.