Alla barn var så nyfikna på hos vitingar i Gambia. De sprang efter oss, ställde frågor och ville känna på oss. Vart vi en var så var det så. Har massor bilder på barn ifrån olika ställen. Men får dela upp bilderna lite. Har ett par härliga bilder ifrån Karantaba där jag hängde med barnen. Jag vart kallad för Mama Africa. För att jag hela tiden hade barn som gick efter mig, höll mig i handen eller satt i mitt knä .Jag busade med dem, även om de minsta inte kunde engelska. Så kunde jag ändå dansa med dem, göra "give me five" och låta dem titta på mina bilder när jag tog kort. Jag älskar barns nyfikenhet och vill dela med mig av allt jag kan till dem. Om jag bara träffade de här barnen en dag i Gambia, så ville jag göra vad jag kunde för dem, och det var bara att de fick titta på mig och få vara med.

 

På gårdarna i Karantaba sprang alla djuren fritt. De hade så klart grindar så att djuren inte skulle springa ut på gatan. Alla hade rätt många djur, då de livnärar sig på text getmjök och ägg ifrån hönsen. De säljer de på marknader och har de till sin egen matlagning.

 

Veckorna går alldeles för fort och jag hinner inte med allt jag skulle behöva. Men tar en snabbresume om vad som hänt den senaste tiden i mitt liv.

För två veckor sen: Jobbade jag i förskola fyra dagar, på fritidsgård tre dagar och som barnvakt en kväll. Jag har tagit en fika med Steffi, varit med Natta, gått på stan med Beccy och varit hos Matilda. Fixat med saker, varit hos sjuksköterskan och bakat pepparkakor med Alexander.

 

Föra veckan: Jobbade jag tre dagar på fritidsgård och två dagar i skolan och på fritids. Jag har satt i en p-stav, varit och kollat ögonen för diabetesen. Fikat med Steffi, sovit hos Nina och gått på Tornby med Rebecca. Jag har skypat med min familj i Australien, bakat julgodis, gjort ärenden och fixat med saker.

 

Den här veckan: Har jag jobbat fyra dagar på förskola, och tre dagar på fritidsgåd. I fredags hade vi nattöppet på malemens fritidsgård. Så jobbade 18-08, dagen efter. Innan det hade jag jobbat på förskola 8:15 -16:45. Så vart ett 22 timmars pass för mig. Sen har jag varit hos Natta, varit hos Maria och blivit bjuden på Hobbit av Jonny. Var på inflyttningsfest/hasardkväll hos Steffi igår. Där jag för första gången i mitt liv inte ville till krogen, utan kände att jag hellre åkte hem och sov.. Knäppt! Men var tur var det, för behövde hålla i pengarna och sova.. För idag har vi firat jul, med min bror och min systers familj. Så varit fullrulle ifrån förmiddag till kväll!

 

Fick världens gulligaste armband av Natta♥

 

I Augusti föra året när skolan började igen så trodde jag att livet skulle vända. Ny dagar i skolan, nya människor att lära känna och en ny kärlek som jag aldrig trodde skulle göra mig så illa.

 

Det vart inte alls som jag hade trott. Skolan bjöd på många krävande kurser och mycket bråk i klassen. Konflikter till mera konflikter. Jag saknade mina gamla internat vänner varje dag. Killen som jag dejtade som folk trodde var så fantastisk och som jag trodde på. Visade sig vara det största svinet jag någonsin dejtat. För oj vad han fick mig att gråta. Så många lögner som kom fram. Så mycket besvikelse på besvikelse. Jag gjorde allt för honom. Ändå dög jag aldrig. Efter varje gång han hade gjort mig ledsen så grät han igenom våra samtal. Genom hans prat om hur dålig han själv var förlät jag honom. Då jag tänkte att han är så fin inerst inne. Han total manipulerade mig och fick mig att hata mig själv. Att han gjorde mig osams med fok gjorde inte saken bättre. Jag förstod inte varför våran gensamma vän var så arg på mig, vad gjorde jag för fel. Att jag inte kunde lita på honom och att allt bara blev fel. Då personer la sig i och det var så mycket snack gjorde att jag heller inte var den tjejen jag brukade vara. Jag oroade mig hela tiden och ville alltid prata för att jag mådde så dåligt. Jag blev svartsjuk av mig.

 

Att det var tuffa lektioner i skolan, att han gjorde mig så ledsen, att jag förlorade en vän och att de hände tråkiga saker hemma i Linköping fick mig att hamna långt ner. Allt gammalt sprang i fatt mig. Nästan dagligen fick jag höra om vilken hemsk person jag var, att jag var ful, att jag inte var värd något bra, att jag var falsk, vad jag en gjorde så var de fel. Två personer som jag trodde så gott om, sänkte mig totalt. Hela 2013 var ett kämpigt år för mig. Jag gick igenom så otroligt mycket. Jag är den som alltid ger till andra men får oftast inte lika mycket tillbaka, och så var det verkligen det året. Jag blev så otroligt sviken av folk gång på gång. Folk drog in mig i alla bråk för att jag var den stabila stoplen som tydligen skulle kunna ta allt och skulle kunna reda ut allas problem.

 

I November för ett år sen var de nog den tyngsta månaden. Jag åkte till psyk tre gånger inom två veckor. Jag ville ge upp. Hela livet har jag kämpat ifrån psykisk misshandel, kämpat i skolan där ingen trodde på mig i låg och mellanstadiet. Ifrån kompisar som tyckte att knarka var viktigare en livet. Att gång, på gång blivit sviken av folk som jag trodde var mina vänner och fått hjärtat krossat. Från så mycket som jag inte ens kan prata om för att det fortarande gör ont. Jag orkade inte mer. Jag drack massor alkohol, missade en hel del från skolan, var inte alls med på lektionerna som jag borde, åt knappt, stängde ute folk och sov antingen ingeting alls, eller en hel dag. Jag var ingen bra människa, för någon.

 

Det här året började med ett tufft jävla beslut också. Ett beslut som fortfarande gör sig påmind hos mig och som jag aldrig kommer vara stolt över.. Den här killen gjorde mig gravid. Jag fick inte ens chansen att säga vad jag tyckte och tänkte om saken. Det var egentligen ett bra beslut, att jag gjorde abort för barnet hade inte fått en rättvis uppväxt. Ni som också vet hur sjukt jävla barnkär jag är kanske kan anna att det här var ett helevte för mig. Jag hade önskat att han hade funnits där för mig. Lyssnat, tröstat mig och följt med mig. Men det var synd om han. Som alltid. Bara synd om honom.

 

Jag klarade mig ur den värsta situationen. Min räddning var helt klart Gambia. Där jag fick andas, göra det jag drömt om och där jag hela tiden fick komplimanger för den jag var. När jag kom tillbaka till skolan var kontakten med den här killen helt uppsagd. Klassen blev också bättre. Vi hittade tillbaka till varandra. Jag började även inse vilka mina riktiga vänner va och började ta avstånd från dem som gjort mig så besviken.

 

Idag känner ett hat till killen för allt han gjorde och för alla de gånger han borde gjort något. Jag saknar min gamla klass, ibland. Jag har mina stora drömmar som jag håller på att uppfylla. Jag satsar på att jobba och umgås med mina riktiga vänner. Jag kommer att ha fler motgångar, det vet jag. Men jag måste för min egen skull kämpa och bara kämpa. Låta allt ta sin tid för att jag ska kunna bearbeta saker och växa i mig själv. Det är dags att börja tro på livet igen och leva det som jag aldrig levt det. Jag skriver inte det här för att hänga ut någon eller för att det ska vara synd om mig. Jag skriver det för att påmina mig själv om hur långt jag tagit mig. Idag har jag tre jobb, snart flyttar jag till Australien, jag har inget behov av alkohol, jag äter lite bättre och jag mår bättre! Jag var då svagare en någonsin och idag starkare en någonsin.

 

Jag vill tacka de som fanns där för mig i Karlskoga, de som såg när jag föll och de som jag bara kunde släppa en del av mina tankar hos. Tack till Karin, Sara, Pelle, Elin, Jenny, Sabina, Anders och till min saknade Martin som fortfarande var i livet då.

 

Jag vill också tacka vänner i Linköping som fanns här när jag kom och hälsade på eller som jag kunde prata med i telefon. Tack Matllda, Beccy, Iza, Steffi, Rebecca och Natta.

Känner ni igen er ifrån Astrids filmer?

Det har gått fem månader sen du lämnade oss. Fem månader sen jag hörde din röst. Fem månader sen jag fick ett meddelande av dig. Idag skulle du fyllt 25 år. Idag skulle du blivit firad. Idag skulle jag grattat dig. Jag har skrivit till dig på facebook. Men jag får inget svar. Jag kommer aldrig få ett svar ifrån dig igen. Jag har fortfarande inte fattat att det här har hänt. Jag lever mina dagar som ingeting har hänt. Men idag är det extra tungt. Idag gråter jag när det här skrivs. Vissa av mina vänner frågor mig ibland hur jag mår, om jag tänker på dig. Saken är att Martin är alltid i mina tankar, saknaden kommer aldrig att försvinna. Han kommer alltid ha ett plats i mitt hjärta. Han var och ÄR en av mina bästa vänner. Snart visas Hobbit på bio. Jag ska gå och se den, du kommer att få följa med mig. Vart du en går Martin, vart jag en går så är vi tillsammans, i hjärtat ♥ 

 

Skål på dig Martin ♥

Att se hur folk livnärade sig och levde i Karantaba är något man aldrig sätt i verkligheten förut. Det var väldigt mycket blandade känslor, att veta att folk har det ännu sämre ställt är helt ofattbart. Men jag vart så glad över att se hur tacksamma de är för allt de har och hur de arbetade tilsammans. Ännu en gång skämdes jag över hur folk beter sig i Sverige. För ja, jag tycker att alldeles för många gnäller över små saker och inte uppskattar vad de har. Så med mina bilder hoppas jag på att påverka folk, och få folk att förstå hur sjukt jäkla bra vi har det i Sverige. Jag är så FÖRBANNAT tacksam för allt jag har. Jag kommer fortsätta kämpa för att göra det jag kan för att varje människa ska få det bättre. och jag hoppas att DU, också gör det.

 

 

 

Vi vart inte bara välkommnande av flaggor och rop i Karantaba. Utan fick även ett långt och härligt tal, av en tjej som går på skolan som vi besökte i Karantaba. Titta på videon för att höra det fina talet vi fick!

Jag brukar försöka skriva vad jag gjort varje dag i veckorna. Men nu har jag inte skrivit om det på tre veckor, så orkar inte skriva ner allt. Utan skriver lite kortfattat om den senaste tiden.

 

Jag har jobbat på fritidsgårdar och jobbat som barnvakt. Har haft några dagar då jag jobbat både dag och kväll. Jobbat 5-6 dagar i veckan. Jag har fikat med kompisar, gått på stan, varit på intervju då jag börjar jobba som barnskötare också, och varit på möte. Hälsat på brorsan och hans familj i Oxelösund, lagat mat med kompisar, fixat med massor saker, varit på bio och marknad.

 

Mina dagar innehåller mest jobb, sen träFfar jag oftast kompisarna på kvällarna då jag mest jobbar dagtid. Jag sover 5-6 timmar per natt och har alltid saker att göra. Jag är stressad, men glad. Glad för att jag snart flyttar.

 

Bäst att spänna fast maten. När Beccy kör som en biltjuv.

Leo hälsar en alltid välkommen när man kommer till Oxelösund.

 

Middag med Rebecca på nya resturangen Ming Exspress.

Julmarknad med syrran och hennes familj.