Jag blickar ut och ser ljusen i kvällens mörker. Lamporna som lyser ifrån folks hem och gatulykterna som lyser upp min väg. Borta vid vägen åker bilarna förbi, några kör fort. De har väl bråttom hem. Någon har  bråttom för att komma hem till ett hus med värme, möbler, mat och en famij att krama om. Jag går in till mitt badrum och tar en dusch, en varm dusch. Jag har tillgång till vatten varje dag. Både kallt och varmt. Jag kan borsta mina tänder efter att ha proppat i mig massor sötsaker och vaknar jag hungrig kan jag öppna mitt kylskåp och äta mig mätt. Alla mina tankar om detta borde alla ha. Alla borde varje dag vissa sin tacksamhet för någon de har eller för något de har. Alla borde göra något för varandra.

 

Alla har inte ett hus, alla har inte en familj, vissa har aldrig duchat varmt Folk går hungiga varje dag. Medens jag sitter här och skriver på min dator så tar jag av våran el. Jag tar en bit ifrån våran miljö. Det räcker inte att alla släcker allt ljus och stänger av elektroniken en timme en gång per år. Alla borde göra något varje dag för att förändra. Vi behöver förändra. Jag tvekar till att skaffa barn. För vill jag att mina barn och deras barn ska växa upp i det här? När isen smälter, folk går hungriga och dör i krig. Jag vill tro på att alla kan hjälpas åt.

 

Du kan källsortera, panta all läsk du dricker, köpa den där fairtrade chokladen och skänka en krona i bössan när du handlat. När du tröttnat på dina kläderr kan du skänka dem, duscha en skön varm dusch i en kvart istället för en halvtimme. Stänga av datorn och tvn när du inte sitter vid dem. Ha lamporna släckta när du inte är i rummet, samåka med dina vänner och ta en promenad istället för att ta bilen.

 

Alla kan vi göra något. Även om jag fokuserar och kämpar med att samla in pengar till välgörenhetsorginastioner, så måste jag tänka utanför den boxen och också göra något för miljön. Är det inte inte sjudomar, hunger eller krig som dödar så kommer miljön att döda dina "barnbarns barn" någon gång här i framtiden.