Jag slår bort allt för att slippa tänka. För att slippa sakna. Jag hinner knappt att stanna upp för att förstå vad som hänt. Mitt liv måste gå på räls annars så blir det för skakigt. Kärlek är förbannat fint men gör lika så förbannat ont. Jag är tjejen som alltid ställer till det för sig i mina egna val.  Men vet ni, jag är så glad att jag är här. Jag är så förbannat tacksam över att jag slipper bo hemma, att mina saknade vänner finns kvar och att folk här är så jävla bra!