Önska inte att allt var lättare, önska att du var bättre. Önska dig inte färre problem, önska dig större skicklighet. Önska dig inte mindre utmaningar, önska dig större visdom.

 

Life.

Livet handlar inte alltid om att man ska vara positiv, glad och klara av allt.
 Det handlar inte om att man alltid ska lyckas.
Att misslyckas lär oss mer en att vad det gör om man lyckas hela tiden.
Att gråta ut är den bästa medecinen för kroppen.
 Det är okej att vara på botten och känna att allt är hopplöst.
Du är ingen dålig person för att du inte alltid är glad.
Ibland måste vi låta saker få hända, det går inte att planera sitt liv i dagar och tid.
En dag i taget, och livet kommer att ta dig till den rätta platsen.
Det handlar om att tro på sig själv, och hitta glädjen som finns runt om i vår värld
Det handlar om dig. Det handlar om er. Det handlar om oss.
Det handlar om vad vi tillsammans kan göra. Tillsammans är vi en. Tillsammans är vi en värld.
 
 

 

Du kommer alltid att fattas.

 
Igår när jag kokade spagetti tänkte jag på dig. Det var du som lärde mig att man skulle kasta spagettin på kylskåpet, för att se om den var klar. Varje gång någon pratar om sagan om ringen, eller hobbit tänker jag på dig. En hel helg med sagan om ringen maraton, för att du ville se första hobbit filmen med mig.
Varje gång jag hör stiftelsen så tänker jag på dig. Alla gånger vi sjungit till dem när vi åkt bil.
Varje gång jag ser peppsi Max så tänker jag på dig.
Hur du började dricka det för min skull, då vi skulle ha alla våra filmkvällar ihop.
Varje gång någon bettet sig illa så tänker jag på dig. Jag vill ringa dig och sura över folk, och höra dig skratta åt mig när jag ska försöka vara arg. Varje gång jag tänker på dig blir jag ledsen.
Ledsen för att du inte är här. Ledsen för att min älskade vän aldrig kommer hålla om mig igen, när jag behöver det. Ledsen för att jag aldrig får höra dig skratta igen. Ledsen för att jag får ha filmkvällar utan dig.
Men allra mest ledsen för att jag inte kunde hjälpa dig. Jag saknar dig varje dag.
Mitt hjärta kommer aldrig vara helt igen utan dig Martin.♥
 
 

När man sitter på ett tåg och försöker gå igenom livet.

Ibland är livet som ett tåg. Det går skakandes framåt som på rälsen. Ibland flyter allt bara på och tiden i ditt liv går lika fort som hastigheten på det snabbaste tåget. Förseningar i livet kommer. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Man får planera och tänka om. Vänta tålmodigt på att saker ska lösa sig, som tålamodet man får ha en vinter dag när tåget ännu en gång är försenat. Tåget reser igenom landet precis som du gör din resa igenom livet. Människor kliver av och på. Du möter människor som kommer och går i ditt liv. Ibland känns världen vacker när man tittar ut ifrån tåg fönstret och när du sitter där så kommer du ihåg att allt är vackert på sitt sätt. Skakandes framåt så går livet vidare och tåget tar sig vidare till nya städer.
 
 

Det är väldigt lite som kan fungera i ditt liv om inte du också fungerar. Just därför måste du ta hand om dig själv först, för att kunna få det andra att fungera.

 

For missed by you.

You flyin so far away from us.
And the life gos on whitout you.
I crying for you.
Crying for i miss you.
Nobody except you has left the earth for such a missing.
No one, but you.
 
 

Vi är en cirkel, utan beslut eller ett slut.

Det är alltid som ett spel. Ett irreterande spel. För vem som håller ut längts och om vem som är envisats. För allt vi har stänger vi inom oss. Allt jag känner för dig, allt det jag känner för oss. Vad vet du?. Vad vet jag om dig?.Ibland är vi så nära och ibland så långt borta. Det kan ta dagar, det kan ta månader innan vi möts  igen. Jag förstår aldrig vad som sker. 
Denna räddsla som är omkring oss. Denna osäkerhet. Vad har det blivit av oss?. Åtta år av något som inte kan släppas. Jag vet inte vad det är. Men jag vet att det alltid kommer att finnas något där. Alla som ser oss säger samma sak. Att det är vi, du och jag. För mig är allt bara ett frågetecken av frågor som jag inte kan ställa. För frågor som jag inte ens vet om jag vill ha svar på. För vi sluter aldrig cirkeln med varandra, utan vi går om varandra och möts ibland och hålls kvar. Men att stanna en längre tid är för drygt. Det bara är så och det bara är så vi är.  En cirkel som aldrig tar slut.
 
 
 
 

Vissa dagar måste du skapa ditt eget solsken.

Bild ifrån föra sommaren.
 

Vi som alltid möts igen.

Dina fingrar mot mina. Du sluter din hand mot min. Jag ler. Du drar handen genom mitt hår. Jag ler mer. En lätt kyss och huvudet mot ditt bröst. Allt är tyst runt omkring, jag måste lyfta upp mitt huvud för att kunna se in i dina ögon. Du skrattar till och frågar varför jag ser så glad ut? Utan ett svar kryper jag in i din famn, du kramar om mig hårt. Jag vet varför jag ler, jag vet varför jag just har valt att ligga här. För att jag är kär i dig. För att jag alltid har varit kär i dig och för att jag alltid kommer att vara kär i dig.
 
 
 
 

Hur går man vidare?

När en person försvinner ur ens liv så undrar man hur man nu ska kunna gå vidare? Man vet att hur gärna man än vill så kommer man inte kunna prata med personen igen och krama om personen.
 
Min killkompis som nu tog sitt liv är den åttonde personen som jag förlorar. Men ingen sorg är den andra sorgen lik. För vi har olika relationer till personer. Man kan aldrig föreställa sig hur det ska kännas. Även om personen varit sjuk en längre tid så kan man ändå aldrig veta hur det ska kännas. En sorg är aldrig lätt. En sorg är aldrig lik någon annans sorg. Det du känner, känner inte någon annan, även om det är samma person som gått bort ifrån er.
 
Man kan heller aldrig vänja sig vid att gå igenom en sorg. Även om man gått igenom det tidigare så är det ju alltid nya känslor. Men samtidigt så är det lättare att veta hur man ska bearbeta en sorg om man varit med om det
tidigare. Men jag kan inte säga till någon att den ska göra si och så. Vissa vill åka tillbaka till plaster där man har minnen med personen, vissa vill prata med en professionell, vissa vill försöka hitta på saker och låta dagarna gå. Ja det finns tusen olika sätt som folk vill göra på.
 
Men det jag skulle säga är, att låt dig inte fastna i sorgen. Du ska gråta, vara arg, besviken, du ska låta dig känna. Självklart måste man låta livet gå vidare. men stanna också upp för att prata om din sorg, minns allt fint ni haft tillsammans. Umgås med folk som du kan lita på och som du känner dig trygg med. Är sorgen för tung så uppsök någon professionell.  Förträng aldrig några känslor och KLANDRA aldrig dig själv för saker du tycker att du borde ha sagt och gjort. Att du överhuvudtaget bemöt en personen med respekt och vänlighet visar nog på att den personen alltid kommer veta att du brydde dig om och älskade personen. Så ta din tid och sörj men glöm inte bort glädjen och livet som finnas kvar för annat!
 
 

Fråga inte dig själv vad världen behöver. Fråga dig själv vad som väcker dig till liv och gör sedan det. För vad världen behöver är människor som verkligen har vaknat till liv.

 

Hur jag mår?

Hur mår du? Den jävla frågan hatar nog jag. Jag svarar oftast väldigt fort med att jag är trött eller att jag mår bra. Men frågan är hur mår jag egentligen? Jag har nog aldrig kunnat svart helt ärligt på den frågan. För iband vet jag inte ens själv. Just nu sitter jag och försöker göra mina läxor, medens mina tankar är helt någon annan stanns. Är jag redo för att öppna mig själv, berätta om saker jag varit med om som ingen annan fått höra förut? Blir man någonsin redo för att blotta sig själv? Nej. jag tror faktiskt inte det. Men jag tror man måste ha styrkan och viljan till att vilja förändra sin situation. För det vill jag. Jag vill inte ha den här ångesten för att gå till skolan, jag vill inte ligga efter. Jag vill inte vara livrädd för att behöva bli sårad, jag vill inte ha mardrömmar och vakna varje natt. Jag vill ha kul, kunna göra bra ifrån mig. Kunna vara mig själv, även bland de som inte tycker om mig för den jag är. Ibland känns det som jag ska explodera. För jag tar hela tiden på mig för mycket, fokuserar på det som jag tror ska bli lättare och gömmer det som är svårt. Jag vill bara kunna vara en superwomen hela tiden som klarar allt. Men ingen kan vara det hela tiden och vi alla måste prata av oss någon gång. Jag måste bara lära mig att hålla fokus på några saker och inte på allt samtidigt. Har jag gjort en läxa ska jag vara nöjd, inte vara missnöjd för att jag alltid tycker att jag kunde gjort bättre. Jag har ingen aning om hur man älskar sig sjlälv. Jag beundrar er alla som gör det och ni ska vara stolta för varje prestation ni gör. Det spelar ingen roll om det handlar om att ni klarat ett prov, städat, eller hjälp någon annan. Det finns inga små prestationer, för jag tror att många gör mer bra saker en vad vi själva ser. Folk är värda mer uppskattelse och kärlek en vad en vad en del får. En dag ska jag må bättre i mig själv och kunna göra allt jag vill, för det måste ske!
 
Bild ifrån 2012.
 

Strong people don’t put others down. They lift them up.


Never be ashamed of a scar. It simply means you were stronger that whatever tried to hurt you.

 

The truth is everyone is going to hurt you. You just have to decide who's worth the pain.

 

Det känns inte som att jag passar in i den här världen. Det känns som att jag vill alla för väl medens ingen annan egentligen bryr sig.

 

Ord betyder ingenting om ditt beteende visar raka motsatsen.

 
 
 

En pusselbit av det förgångna.

Han tittade på mig med nyfiken blick. Han kramade om mig som om det vore sista gången vi sågs. Han pratade med mig letandes efter ett svar. Han kysste mig försiktigt och med blicken såg han både rädd och vacker ut. Jag kunde höra hans hjärta slå när jag låg där på han bröst. Jag låg där och log. Hans närhet var min trygghet. Hans leende fick mitt hjärta att stanna upp. I flera timmar försökte jag se in i hans mörka ögon och försöka lista ut vem han var. Jag beundrade honom när han talade, jag tappade andan när han namn dök upp min skärm. Jag minns allt vi sa, jag drömmer om allt vi inte sa. Hans leende och skratt fick mig alltid att känna ett glädjerus i kroppen. När jag såg i ögonvrån hur han tittade på mig kände jag att jag ville ha mer tid för oss. Efter vår första natt ihop så visste jag att han inte bara var någon. Han var mer en så. Våra minnen får mig forfarade att skratta. Våran sista beröring sitter kvar i mig. Om jag känner efter kan jag fortfarande känna hans värme. Borra in mig i hans lukt och höra hans sista ord. Vi hörs..
 
 
 

  
 
 

 
 
 

Jag hoppas att du en dag kan se dig själv så som jag sätt dig sen första stund.

Att släppa in någon i ens liv är svårt, att våga hoppas och tro. För mig var du det finaste jag någonsin har mött. Våra stunder går som en film på repat i mitt huvud. Varje gång jag ser ditt leende framför mig släpps det onda inom mig. Dina ögon tittandes på mig och din hand mot min panna.
 
Du var stormen som drog iväg mig, jag försökte hoppas, jag försökte tro på allt du gjorde hade en förklaring. Att allt skulle vända och att du skulle våga se mig för den jag är. För den jag vill vara för dig. Mitt sår för dig läker aldrig, men jag vet att jag måste fortsätta på min väg utan dig. Alla vet hur det är att ge av sig själv, att med hela sitt hjärta vilja någon väl .Du ska veta att jag skulle gett dig allt jag kunnat om du fanns kvar, du ska veta att jag saknar dig var dag.
 
Tiden spelar ingen roll när du redan satt spår i mig. Du är sagan jag önskar jag levde i. Det magiska händer, med timmar i din famn. Stunden av en lycka gav du mig och alla ord du sa. Allt du gav den allra första natt lär jag ha kvar.  Jag hoppas du vet att på gatan kan du stanna mig, här finns jag kvar när du sen behöver mig.
 
När jag skriver dessa rader till dig tittar jag på telefonen och hoppas på ett svar. Jag kan höra ditt skratt. Vill sträcka ut handen och hitta dig. Jag har försökt förstå varför du inte finns kvar. Jag tror alla fått känna den glas klara smärtan av saknad. Att få vakna upp till en verklighet som känns så tom och kall utan sin ända. Jag hoppas du kan bli hel. Att du vågar se på världen med en friare blick. Att vart en världen tar dig så blir du lycklig. Med eller utan mig.
 

Känslor på ett papper idag.

Klump i magen. Ångest för hur jag ska göra. Alla känns oärliga. Vill inte åka här ifrån. Vill dra tillbaka tiden. Stanna vissa ögonblick och leva i dem ett tag till. Längtar efter den ända människa som får mitt hjärta att slå dubbla slag men som jag gråter för idag. Trött på folks spel. Ger bort hela jag men jag duger inte. Aldrig gjort. Vill ha äkta kvar, men vilka finns kvar?. Sol, äventyr och en väg långt här ifrån. Somna om. Vakna upp i din famn. Möta den vackraste blick jag sätt. Måste se framåt och låta världen få veta att jag är arg på den. Låt mig vara ledsen. Jag kan inte varas allas jämt. Låt mig få göra fel. Ge mig tid till att hitta mitt sätt. Kanske jag kan bli räddad nån gång? Kalla mig vad ni vill. Men ingen vet hur mycket jag krigar för ER varje dag. Tänker inte ge upp idag heller. Planera om. Starta om. Hitta ett sätt att ta sig ur denna storm.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!