Idag är det en sån där dag då jag saknar min mamma. Att bara få sitta och prata med henne om hur det går på hennes jobb, om hur mina syskonbarn mår, vad som hände när jag gjorde så här. Även om jag är dålig på att berätta hur jag mår och gå in på detaljer i mitt liv med min mamma så är det så skönt att prata av sig med henne ibland. Om skolan, om hur arg jag blir på hur vissa beter sig, om hur jag ska stötta en vän som mår vädligt dåligt, om varför jag jämt är sjuk och inte går ner i vikt. Alltså bara sitta och bolla med henne även om vi inte kommer fram till något så uppskattar jag de kvällar hon orkar och har tid att sitta och äta med mig och små prata. När hon berättar hur hon mår och jag lyssnar på henne och stöttar henne. Jag är alltid orolig för min mamma och nu när jag inte ser henne varje dag och hör hennes röst så går mina tankar till att det ska hända något när jag inte kan skydda henne. Jag skulle kunna göra allt för att hon skulle blir frisk och få må bra. För hon har kämpat så mycket med sitt liv, hon kämpade så mycket när ja hela tiden ville hoppa av skolan i högstadiet och gymnasiet. Hon har försökt så gott hon kunnat. Jag älskar min mamma för det hon gjort för mig. Alla de gånger hon ställt upp med läxläsning, hämtat ut medeciner, skjutsat, hjäpt mig att flytta hit. När hon berättar att att hon är glad att höra att jag har de bra här. Hon är fantastisk med det hon gör. Om två veckor ses vi äntligen igen och det gör mig glad!