Jag vill flyga, flyga över problemen. Flyga ifrån allt som sker. Flyga till en tryggare plats och samla allt jag har kärt. Jag vet att man inte kan fly. Jag vet att jag inte kan hantera att se smärtan i mina käras ögon. Jag går sönder av oro. Jag blir arg på mig själv när jag inte känner mig tillräcklig. Jag vill kunna ge 100 procent till alla. Jag vill ta emot alla. Jag försöker för mycket, jag vet det. Men jag vet inte hur man backar, jag kan inte stanna upp och låtsas som ingenting. Jag vill och jag ska göra allt jag kan för att rädda så många jag kan. Jag ger inte upp. Jag kämpar tills min kropp inte orkar mer. Jag vet att min envishet gör mig sjuk. Hur folk börjar tjatta på mig att jag måste sova, hur de ser min trötthet. Men ändå ger jag inte upp. Tro mig jag försöker ta hand im mig själv med, men jag lyckas inte så bra bara. Min oro ger mig ingen sömn, jag tappar orken till att bry mig om maten ibland. Men jag tappar aldrig orken till att ta hand om andra och det är de jag brinner för. Jag måste bara försöka stå stadigare nu. Jag längar  så mycket efter min hund, det finns ingen i hela världen som ger mig så mycket kraft som min hund. Jag längtar så mycket efter att få krama om min mamma, jag vill se till att hon är säker. Jag längtar efter att ha en hel dag i en hall och kolla på innebandy, jag älskar innebandy. Jag längtar efter att släppa loss med Carro, få skratta som bara vi två kan ihop. Jag längtar efter att få flyga till ett varmt land och gå på äventyr. Men allra mest längtar jag efter att få slippa denna oron.