Får ofta frågan hur det egentlingen är att leva med diabetes så ska försöka att skriva om hur det varit genom åren och hur det är för tillfället. Tänkte att jag skulle börja om berätta hur det var när jag var liten.

Jag fick alltså diabetes 1995 på våren, skulle fylla fem den sommaren. Det jag minns från sjukhuset är att jag älskade lekterapin och en gunga som fanns på den, kollade på mister bean filmer mycket och vart alltid väckt på nätterna när sjuköterskerna skulle ta blodprov. Jag var nog bara rädd första gången de skulle ta sprutan, var rätt modig av mig. Vet att jag hjäpte en annan tjej som kom in när jag skulle hem. Gav henne alla dockor som jag tagit på avdelningen och lagt i min säng. Visade henne att det inte var farligt att ta sprutor och lyckades få bort hennes räddsla.

Jag slutade på dagis i samband med det här och började hos dagmamma istället där det funkade bra. I lågstadiet började jag ta sprutorna mesta dels själv, brukade träna på mina dockor och sticka dem i ögat, haha snällt! Hände inte så ofta att jag blev medvetslös.

I mellanstadiet blev kampen störe. När de andra barnen fick godis i skolan fick jag frukt. Jag kan äta godis men inte så mycket. Men de lyssnade inte på mig. Jag fick inte äns smaka på en skumtomte? När vi skulle ha julklappskalender så skyllde lärarna på att de inte kunde ha godis i den för att jag inte tålde de. Vart så sur, jag är liksom inte allergisk mot socker kan bara inte äta störe mängder av det! Så det var myckte daltande med det, många föräldrar vågade inte bjuda mig på fika. Jag fick ofta ringa hem för att de skulle tro på mig att de gick bra. Åt man ute fanns det i princip aldrig light dricka fram till jag var 14.

Vet att i sexårs fick jag bara vara med på en dans när vi skulle ha uppträdande för de trodde jag skulle svima om jag rörde lite på mig? Alltså ge mig ett mellanmål innan och jag svimar inte? Ja så det var en kamp ofta mellan mig och lärare. Hände att jag blev medetslös några gånger under mellanstadiet och en gång kom ambulansen fanns de inte äns behövde då jag kvicknade till väldigt fort. Jag önskar att folk hade vetat mer om diabets då. För INGEN förstod!