Det skulle vara så lätt om man kunde glömma.
Som de där orden man ska kunna i engelska läxan.
När proven och förhören kommmer då kan man alltid glömma det.
Det är svårt när det är tråkigt att komma ihåg.
Men minnen, när det finns minnen som sårar och gör ont?
De kommer alltid tillbaka, de sitter fast stenhårt.
Och hur mycket jag en blundar och skrattar så kryper de fram och jag blir rädd.
För det förflutna slutar aldrig jaga mig och hur fort jag en springer är det alltid snabbare en mig.
Om det förflutna ändå vore som en tråkig engelska läxa.





Bild från 06.