När jag är med dig.

Nu kommer ett sånt här jobbigt inlägg ( tycker säkert många)  jag brukar låta mina kompisar prata om sina kärlekar/ killar hur mycket de vill, för jag vill finnas där och självklart ställer jag upp på att lyssna på deras både dåliga och bra nyheter. Jag vet att jag säkert nämner Jonas mycket både här och när jag pratar med folk. Men är man kär så är man och jag tycker sånt bara är gulligt, så länge inte kärleken är skit och bara förstör för det kan den verkligen göra. Jag har flera kompisar som är lyckliga med sina pojkvänner/ flickvänner och de som inte hittat sin kärlek en. Men jag har alltid sagt och har fortfarande svårt att fatta ibland att jag har hittat kärleken, visst har man varit kär förut eller varit intresserad och allt det dära, men aldrig som nu, det är verkligen annorlunda och det kändes bra redan efter första gången.
Jonas har en jätte fin personlighet. Han bryr sig alltid om mig, lite väl mycket ibland kan jag tycka då han tjattar om att jag ska äta, sova, ta det lungt och frågar om jag mår bra, men det betyder bara att han bryr sig. I fredags festa han med sin klass jag va ute med kompisar och många har ju oron för när sin partner är ute och dricker och självklart hade jag det med, inte  att han skulle vara otrogen men att han skulle hamna i slagsmål eller så, killar är ju ändå killar. Men han smsa mig flera gånger under kvällen, ja såna där gulle sms faktiskt ;) När vi pratar på msn, i tele lr smsar kommer det ofta upp sånt fär gulligull som kompisarna sitter och säger naaw till när de får se eller höra och man själv bara ler och känner att man är kär. Jag gillar Jonas mer och mer för tiden som går, han känner mig på ett sätt som nog ingen annan gör, vet inte hur han gör men jag har aldrig öppnat mig så här lätt för någon, han kanske är magiker? :0 Nej då men jag vet att när jag somnar i hans famn och jag vaknar och får en kram och en puss då känner jag mig trygg. Jag ska inte skriva upp allt han gör för mig eller säger för är man inte själv kär så kan det vara lite jobbigt att lyssna på andras kärleks historier, men aa vet inte vad jag ville komma fram till, ville väl bara skryta lite om att min kille är underbar och om att inte han fanns nu så vet jag inte hur jag skulle hantera allt nu, ja det har hänt mycket nu för mycket och mycket är på gång är över stressad och jag borde plugga men det får bli imorgon jag behöver mina helger om jag ska överleva...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0