Jag måste bara skriva här att jag saknar min vän Suad! Vi har inte setts sen veckan innan sommarlovet börja! Det har hänt massor sen det, massa har förändrats, åh jag skulle bara vilja träffa den tjejen och krama om henne och sitta och snacka med henne på vårat vanliga ställe. Jag älskar att sitta och snacka med den tjejen, det är så mycket jag vill berätta, så mycket jag vill att hon ska förstå, för hon stöttar alltid när hon får höra, men tyvär syns vi alldeles för sällan och det gör mig ledsen:( För nu skulle jag verkligen behöva träffa henne. Åh min lilla vän, vi bor fan knappt 10 min från varandra ändå ses vi aldrig! Jag älskar att lyssna på mina vänners äventyr särskilt när de har något roligt att berätta då de lyser om dem! Åh jag vill höra allt om usa, allt bra och såklart allt dåligt ( inte för jag hoppas att det finns en massa dåligt) Men om det finns ska jag lyssna och stötta, för jag är nog bra mycket bättre på att ge andra råd om hur de ska göra, en vad jag själv är till att ge mig själv. Jag lyssnar sällan på mig själv, bara när de gäller de dåliga valen. Jag är skit bra på att gång på gång såra mig själv, göra saker som jag sedan ångrar och plåga mig själv är jag nog expert på. När jag vet att det troligtvis kommer dyka upp något som jag inte kommer gilla, så gör jag det ändå, och vad gör jag sen? Jo dagdrömmer och tänker negativt om bara mig själv och mitt beteende, aa sån är jag tyvär. Någon ändring? Jag har försökt men hamnar alltid snett igen. Ja skulle bara säga att jag saknar Suad igentligen men när jag ändå hade börjat skriva så fortsatte jag.