Efter att vi varit iväg två dagar i byarna så hade vi en ledig dag. Men ville jag ta det lugnt? Nej jag ville ta vara på varenda sekund jag hade i Gambia. Igenom min lärare och en kille jag blev kompis med i Gambia så fick jag kontakt med en tjej från Holland. Hon hade varit volontär på en skola för barn med funktionshinder. Så tack vare henne fick jag åka och besöka skolan. Med mig hade jag Janina som var med på resan och Casper som var med och filmade våran resa. Barn med funktionshinder är inte riktigt acepterade i Gambia. Visa familjer tar livet av sina barn när det märker att något är "fel", visa lämnas bort. De kan inte gå runt på gatan som vanliga personer, många ses som djävulens värk. Helt sinnessjukt. Det har heller ingen riktig struktur på skolan, kände jag, Alla var blandade med olika diagnoser. En kille hade en lätt utcecklingstörning, han var jätte smart men de kunde inte ge honom den utveckligen han behövde. Han fick stå still med andra, som hade mycket grövre utvecklingstörning en han. En tjej där var schizofreni, liksom man blandar inte pyskisk sjuka med de som har aspergers och andra diagnoser. Det var tufft att få höra allt. Men barnen där var helt underbara. De rusade fram, hoppade upp i min famn och kramades hela tiden. Underbara ungar som borde bli så mycket mer respekterade!

 

Självklart visste personalen att vi skulle komma, och vi hade frågat innan om det var okej att filma, ta bilder och visa upp :).