Jag sitter i mitt gamla rum. Ja det rum som jag har i Linköping. Jag tvekar alltid på om jag ska skriva hem eller Linköping. Jag har bott här i hela mitt liv. Men jag har alltid längtat bort, på varje resa har jag inte velat åka tillbaka. Jag har så mycket fina vänner här i Linköping, min fina mamma och hund. Men det gör ont i magen, det gör ont i hjärtat. Jag kan inte känna riktigt glädje här på samma sätt. Minnen kryper tillbaka och jag känner mig otrygg här. Jag saknar Karlskoga. Det är en rätt liten och tråkig stad egentligen men jag mår bra där. Det är vackert där och lugnet där gör mig trygg. Det känns konstigt att gå runt i det här huset, jag vill öppna min dörr och höra skratten. Gå till soffan och krypa ner i någons famn, och känna mig hemma. Jag saknar alla jätte mycket redan, jag blir ledsen av att känna så här för jag vill ju trivas här med men det här är inte hemma, hemma är där mitt hjärta är. Mitt hjärta är i Karlskoga på bergsmannen, mitt hem.