Jag ser inte så bra på mig själv. Jag försöker att ta åt mig när jag får komplimanger. Men det är jätte svårt. Jag kan komma på hur mycket negatvit som helst att skriva om mig själv. Ska jag skriva något poestivt så känns det som jag ljuger. Men jag har en stark vilja, jag kämpar både för mig själv och andra. Kanske mest för andra. Men det är så det funkar för mig, alla andra är bättre en mig ovadesätt vad. Har liksom fått lära mig att jag är dum i huvudet, värdelös och oönskad. Så ja det här är ett svårt inlägg för mig att skriva. Men kanske om några år när jag flyttat och gått vidare, då kanske jag kan börja tycka om mig själv:)

Jag vet att jag är en dålig förebild nu. Men jag tänker inte ljuga heller och jag hoppas ingen annan där ute tycker lika illa om sig sig själv! För jag vet ju att det är fel egentligen.