Förlåt men nu kommer ett typ sånt där jobbigt inlägg från mig.... Men jag är verkligen trött på allt nu precis allt. Jag orkar inte bära på det hära mera, varför kan inte de där jävla minnen låta mig va, jag vill inte minnas men att förtränga är ju omöjligt. Varför kan jag inte bara få kunna välja vilka minnen jag vill ha kvar? Vad lär jag mig av det här? Jag är så förbannat trött på allt jävla snack, det går inte att lita på folk, jag hatar att jag alltid ska ha så svårt för allting i början sen när jag väl släpper in saker och ting så går alllt åt helvete. Jag vill också duga och räcka till, men för all jävla skit som händer så blir det bara svårare. Den här helgen har varit så sjukt konstig och midsommarafton fick åter minnen att väckas till liv. Jag vill bara skriva av mig här för det känns så tungt, men jag drar nu kommer hem om ett par dagar? Stannar hemma några dagar och drar väg igen, för jag orkar inte vara här. Visst att bara för jag åker så blir inte livet en dans på rosor men vissa ställen gör för ont att gå förbi, och jag kan inte gå omvägar runt mitt liv, det går aldrig som man tänkt sig, inte för mig ialf..... Det handlar inte om en sak, utan det handlar om ett helt liv som jag bara vill släppa ut, kasta bort, men saker man upplevt och gjort de är något som aldrig någonsin kommer försvinna och jag vet att  jag måste leva med det som hände igår, det som hände i fredags, det som hände, föra veckan, ja ni fattar även inte fast alla är dåligt så är det endå en stor del av livet, kanske inte för er men för mig som jag så enormt gärna vill ta död på..

Nog om tråkigt och jobbigt yre vimmel från mig. Jag älskar er vänner, glöm aldrig det och även om jag är inte är i helt balans nu så finns jag alltid för er jag ger inte uppp inte idag och inte imorgon...!