Nu har jag vart på vårdcentralen, det vart lite annat en jag trott fick prata med en liten man först tycket allt va skit jobbigt då, visste fan inte vad jag skulle säga. Sen prata vi lite så fick jag prata med en annan. och han va jag vet inte men jag har aldrig öppnat mig så lätt för någon förut, har aldrig hittat någon sån fast jag skickats runt till massa olika mäniskor sedan jag va liten prg av hemaläget sen annant som till kommit. Så jag ska börja gå och prata hos han om bara allt och inget. Det ska bli skönt för jag är väldigt vilsen just nu och för första gången ja jag ber om hjälp och stöd och jag tror det här kan funka.

Sen fick jag lite svar på tal, hela tiden har något fallit längre och längre ner, de har fastnat på olika ställen och virvlat runt ibland fortare iblad saktare och ibland bara stått still. Sen på bara någon minut föll allt pladask som en jätte stor vattenballong som smällde och jag fick allt på mig, ja det är så jag förklarar det, jag är i . En kris nu tydligen för att bomben slog till oväntat men jag ska ta hand om mig själv och vara med mina vänner, något att jobba på men det ska fixas!