Det finns mycket saker som kan kännas ondöiga som att gå ut och äta, fast man har mat hemma, men visst måste man få lyxa till det ibland, så igentligen vad är det som verkligen är onödigt? Finns det något man kan sätta det på? För är det inte en sak som skilljer sig från person till person? Den ena kan tycka att det är onödigt att flera tar kort på en och samma sak medans de andra tycker att det är en självklarhet för då slipper man skicka till varandra och det spar tid. Så igentligen är det nog inget jag kan gå och säga så här ondöigt  är det och förvänta mig att alla ska hålla med. Igentligen vet jag inte ens varför jag sitter och skriver så här, för jo det är ganska onödigt av mig. Igenligen ville jag bara skriva av mig om annat, det är skönt att bara sitta och skriva. Men jag kommer inte till det jag skulle komma till. Det sitter fast i mitt huvud,  jo jag är hopplös, känner en blandning av känslor, glad, trött, flum, ledsen, arg, besviken, längtans full. Hmf hur ska man ta alla de här känslorna? Jag önskar då att jag någon gång kunde hitta mig själv och verkligen veta vad jag vill göra? Trött på barn&fritid jag vill inte ta hand om barn! Eller vill jag det? Ser ni jag är helt enkelt omöjlig och det verkar inte finnas några öppna vägar inte än ialf.


Jag vill se dig glad igen, jag vill höra dig och läkarna säga, att du är frisk,  slippa se dina trötta ögon se din smärta, men det är väl bara en dröm. Förlåt mig för att jag är så hopplös svår ibland men du vet väl att jag älskar dig eller hur mamma? <3