Chriisss

Jag tyckte alltid att det var lika jobbigt när de bråkade. När de skrek på varandra och när glasen föll i marken. Det hade alltid varit så här. En värmande famn att krypa upp i fanns inte här. Den ända gången någon skrattade var när någon annan gjorde sig illa, när jag misslyckades fanns inga värmande ord. Hånflinen va det som fanns. En dröm om att allt skulle vända fanns inte kvar längre. Varför skulle människor förändras efter alla dessa år? Efter alla gånger man förlåtit dem. För alla gånger man försökt säga till dem. Nej det finns ingen verklighet som kommer att leda till det bättre. Min kärlek finns någon annan stans och där lär den stanna.

Kan inte sova. Fast är väl inte så konstigt:P Har suttiit och kollade på bilder från 07 på min bilddagbok. Hittade en del saker som jag skrivit där som jag tänkte lägga upp här.

Att bära på något stort en hemlighet om en annan människas liv. För att inte såra andra, tar emot alla hårda slag. Sommar, höst, vinter vår. Utanför blir dagarna ljusare och mörkare. En oroende nyhet, som ingen annan kan förstå. Måste va tyst. I drömmar kan vi höra skriken efter hjälp. Ett kämpande mellan liv och död. Att allt en dag ska vända känns i stor sett omöjligt, det han och dom gjorde glöms aldrig. Sluter ögonen och där är dem igen. Och vi vet att du förstår.

 

Du behöver inte anstränga dig för att få min uppmärksamhet. Du behöver inte låtsas att jag är den viktigaste i ditt liv. Du behöver inte planera något för att göra mig glad. Du behöver inte spela bättre en vad du är. Det enda du behöver göra är att vara ärlig för jag behöver inte dina lögner.

 

En dröm om att falla. Ett tids fördriv med slutna ögon. Kanske kommer du att sakna mig, kanske bryr du dig. Fast jag eller ingen annan verkar veta. Kanske blir drömmen sann i morgon dagens kyla då du eller jag står där med frusna händer ett regn av fallande tårar och ett hjärta som snart ska sluta slå. Men än så länge är det bara morgon dagens dröm.

 

Har flera som jag kan lägga upp någon annan dag kanske :P

Bild från London.

 

 

 

Ikväll lyssnade jag på varenda ljud, för varje steg spetsade jag öronen och kollade bakåt. Hela tiden var jag beredd på det värsta. I vanliga fall hade jag känt oron ända tills jag kom in i mitt skyddsnät. Mitt rum. Det är den tryggaste platsen i det här närområdet. Men inte idag, idag kan jag sitta var jag vill i det toma huset. Det är bara jag, jag och min skatt. Jag behöver inte vara rädd för att vara kvar här inne, inte nu. Det njuter jag av. Även om jag är ensam med min skatt så är det här jag vill vara. En vecka, en gång om året utan räddsla. Ni förstår inte.

Jag vet att mitt liv inte är likt erat. Att mitt område för mig är som en fälla vart jag en går. Att hemma är sämst och bort bäst. Att jag alltid flyr. Fortfarande efter alla dessa år så är jag som svagast nu. Men nu förstår jag. Nu kan jag alla de där orden och jag vet att jag inte kan skydda mig helt. Att vart jag en är så kan han skada mig. För hoppades jag bara. Nu hoppas jag inte. Nu tar jag beslut om framtiden. När jag kan bestämma själv så kan jag göra det lättare. Så mycket lättare.

Eller?

Det har gått exakt 2 timmar, 3 minuter och fyra sekunder sen han släppte min hand. Jag har bara suttit på altanen och kollat upp mot himlen sen jag kom hem.  Jag har kollat klockan flera gånger och väntar på att han ska skicka ett god natt sms.  Men han kanske har glömt? Det är nog bara jag som tycker sånt är viktigt. Eller? Undrar om han är lika knäpp som jag? Kanske sitter han med och stirrar på himlen och ler som en fåntratt? Nej men gud vad jag håller på!  Han är ju bara en kille. Eller är han bara en kille? Han får mig att skratta och le som jag vet inte vad. Hans kyssar är bättre en godis och hans läppar är så härligt mjuka! Åh jag blev helt svettig när han satt och höll om mig. Allt va så nytt för mig. Ingen kille hade kollat åt mig förut. Inte ens en kram? Förutom från min duma kusin då som älskar alla tjejer, ja trots att jag är hans kusin. Men han den här? Erik som han heter. Varför gillar han mig? Jag är ingen smal tjej, jag har inte märkes kläder och jag står inte framför spegeln en timma för att göra mig fin. Jag är bara jag en enkel och glad tjej. Men jag var kanske mer en bara det för Erik?

 

Pling, oj min mobil! Det är ett sms från Erik. Okej  mitt hjärta bultar nu men åh jag måste läsa det! Flämtande, glad och pirrig så trycker jag på mobilen för att öppna smset. Med ett lättande över hela kroppen och ett glädje rus från tåran ända upp till huvudet så läser jag smset.  Där står det med  tydliga bokstäver : Hej sötnos tack för en trevlig kväll, jag längtar tills imorgon då vi ses igen. Ska snart gå och lägga mig och jag hoppa på att det är dig jag får drömma om. Sov så gott sen så hörs vi imogon. Puss din Erik.

 

Din?? Vad då är han min nu?  Ännu mer frågor börja komma upp i mitt huvud. Är det verkligen bra att känna så här? Kanske man blir sjuk av att vara kär? Jag kände mig så lycklig men ändå så nervös. Jag visste inte hur morgon dagen skulle bli men jag hoppade på att allt skulle gå lika bra som det hade gjort ikväll.

 

Den natten drömde jag om oss. Alltså mig och Erik.  Vi hade gått längs havet och allt hade vart så fint tills Jerry dök upp. Jerry var en stor kille som var 2 år äldre en mig och lika gammal som Erik.  Han hade börjat skratta när han såg oss två tillsammans. Han fattade inte varför en snygg kille som Erik hängde med mig istället för hans lillasyster som alla visste älskade Erik. Tyvär så lyssnade Erik på han och drog iväg själv stod jag ensam kvar  och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag vaknade av den här drömmen med tårarna i ögonen men insåg efter ett par sekunder att klockan bara var fyra på morgonen och inget av de hade hänt.  Inte ännu i alla fall......

 

 

---

 

Nu ska jag till Jonas där helgen kommer tillbringas, tid med bloggen har jag nog knappt, men hoppas alla andra får en fin helg ♥

 

Den första delen kan ni läsa här ( kolla inlägget under det här så hittar ni det )

 

Mamma levde i ett flott hus hade jobb och fick mat. Så hon höll tyst och bara gjorde det som han ville. Ibland på nätterna kunde jag höra mamma gråta medens pappa skrek "men för fan kvinna jag är kåt." Jag var rädd, så rädd för pappa hade slagit mamma flera gånger. Första gången jag såg pappa slå mamma var när hon ville gå ut med sina kompisar från jobbet. Men pappa ville inte det. Hon fick inte gå ut. Mamma var väldigt omtyckt men hon kunde inte utnyttja det på grund av hans regler.

 

Men mamma gav aldrig upp och hon hjälpte mig med allt, så fort mina kompisar kom hem så ducka hon alltid fram smörgåsar, bullar, glass eller något annat gott. Hon hjälpte alltid mig med läxan och ibland när pappa jobbade över och åkte på konferanser så hyrde hon film med mig och så beställde vi pizza.  Det va då båda mådde som bäst.

 

När jag var 13 år fick jag reda på att mamma hade fått cancer precis som sin mamma. Det var en hemsk tid. Men pappa var faktiskt snällare en vanligt han hjälpte mamma och köpte nytt smink och nya klädet till både mamma och mig. Han kanske älskade Oss trots allt?

 

Två år senare som mamma fått sin diagnos dog hon. Då var jag 15 år.Det sista hon sa till mig var att kolla i en låda som låg i hennes garderob. Där skulle jag hitta något som jag tydligen borde läsa. Sedan mumlande hon fram med tunga andetag, och sa ,  jag vet att du är stark du kommer klara det här och kom alltid ihåg att du har ett hjärta av guld. Jag kommer vaka över dig. Sen släppte hon min hand. Hon var död! jag skrek av förtvivlan. Min mamma,min älskade mamma hade lämnat mig. Jag bröt ihop mamma var borta.

 

Pappa satte sig ner bredvid mig på golvet han höll om mig och vi grät. När vi kom hem sa han att han hade älskade mamma och han visste att han inte behandlat henne väl. Han visste hur mycket hon hade älskat mig och det var han glad för. Sen sa han att han inte var någon bra pappa. Det som nog förvåna mig mest va att han sa att jag var en söt och bra tjej. Att jag hade gjort min mamma lyckligast i världen  och att jag aldrig skulle glömma det,  se gick han ut. Jag var förstummad det var det snällaste som han någonsin sagt till mig. Sen kom jag på vad mamma hade sagt och sprang upp för att ta fram det hon hade sagt att jag skulle läsa.

 

När jag öppnade lådan så hittade jag en fin ask som va svart med lilla fjärilar på. Inuti låg ett rosa brevapper med både glitter och rosor på. Allt va så fint och allt va precis i mina älsklings färger.  Där fanns mammas berättelse. och på de sista raderna stod de, vad som händer dig  så kommer du alltid att vara min lilla flicka. Du kan klara allt bara du vill. Du kommer att bli lycklig och få ett barn som gör dig lika lycklig du gjorde mig. Du är mitt allt. Ta åt dig av vartenda ord. Älskling sköt skolan fortsätt kämpa gör inte som jag gjorde. Det finns andra familjer som gärna vill ta hand om att fina änglar som du. Du måste våga berätta hur det ligger till. Det är min sista önskan att du gör som jag säger och jag litar på dig. Jag önskar dig allt gott i världen. / Din mamma.

 

Jag slog ihop boken. Jag visste vad som skulle göra, jag ville göra allt för mamma. För jag visste att hon vakade över mig. Så nu sitter jag här 20 år senare har två barn på 8 och 2. Har världens underbaraste man som är advokat och själv hjälper jag utsatta barn. Min man träffade jag på en festgenom gemensamma kompisar då var jag 24 och vi gifte oss när vi var 26. Vår lilla Joel  fick vi när jag var 28 sedan kom Mirjam när jag var 33.

 

Nu undrar  ni förstås vad som hände den dagen efter jag läst. Jo jag gick till min kompis, hennes mamma jobbar på socialen och där utträde de mig. Två dagar efter min mamma dött så hittade de min pappa i en dunge inte så långt bort från vår gata hängandes i ett träd. Han orkade inte. Så jag fick komma till en annan familj. De hade två egna barn som var 18 och 11. Jag trivdes, de hjälpte mig mycket och fanns alltid  där för mig. Ingen kunde ta min mammas plats. Jag fortsatte gymnasiet och sedan universitetet. Det gick bra för mig och flera gånger i veckan besökte jag mammas grav och la blommor. Ibland besökte jag även mormors, och pappas. Morfar var också död han hade dött av allt drickande men hans besökte jag bara någon gång. Men bara för att spotta på den. En sån som han förlåter jag aldrig.

 

Varje dag saknar jag min mamma. Men jag gjorde som mamma ville, hennes sista önskan var att  jag aldrig  skulle ge upp och våga berätta. Sen har jag även haft tur. Det ordna sig fast det har varit svåra år så har allt varit gott på slutet. Min familj och mina vänner är mitt liv, även fast inte mamma finns kvar så kommer hon alltid vara den som jag älskar allra högst på jorden.

Idiot det är det första ordet i den här berättelsen och antagligen det första ordet som jag hörde när jag föddes. Det var ju något som jag hade hört varje dag så länge jag kunde minnas. Det va tydligen min pappas favorit ord. Eller pappa om han nu ens var min riktiga pappa? Min mamma hade ju varit det hon varit en gång i tiden.

 

Missförstå mig inte nu jag älskar min mamma över allt annat. Men hon var den horan hon var en gång i tiden. Men inte kunde hon hjälpa att hennes mamma dog i unga år i cancer och pappan kastat ut henne redan vid 15 års ålder.Min mormor hade dött när min mamma var 11 och sen dess hade hon fått laga mat, torkat sin pappas spyor och gått i skolan. Inget hade märkt hur dåligt mamma mådde. Världen är väl blind eller så skiter folk i varandra.

Min mamma hade massor av kompisar innan min mormor dog. Efter det hade hon inga. Hon hade inte tid. Alla trodde hon bara skit i dem och var med andra fast hon inte sa det.... Stackars mamma om de bara visste vad hon gjorde egentligen.

 

Min mamma skulle börja gymnasiet men hann aldrig söka in till nått. Hon sa till sina lärare att hon skulle börja på Storbyggnadsskolan och läsa natur/natur där och de trodde henne. Mamma var en som hade bra betyg och missa aldrig en läxa eller kom försent. Så det var därför de inte ana någonting. Min mamma kunde verkligen ljuga också. Hon hade alltid ett leende på läpparna så fort när det var folk i närheten.Men varje natt grät hon sig till sömns.

 

Vid nyligen fyllda 16 årr hoppa hon på tåget till Malmö och vart Malmös egen hora. Som betalt fick hon ett hotellrum att sova i varje natt där hon fick mat och kunde tvätta sig. Kläder och smink hade hon inte råd med så det fick hon sno. Mamma gick varje dag till biblioteket och där läste hon tidningar sökte på Internet och läste alla böcker hon kunde hitta, hon ville verkligen bli något.

 

Den 26 november fyllde mamma 17. Den dagen tog hon inte emot några kunder utan tog ett varv på stan och tog så mycket hon kunde. Hon hatade det, men hon var trots allt tvungen. En vecka senare hade hon ett möte med en man, han berätta att han jobba på en stripp klubb och han var så nöjd med henne att hon fick en anställning och dessutom en chans till att läsa på gymnasiet ifall hon tog av allt och hade sex med honom när han ville utan någon kostnad. Hon skulle få ett hotellrum och där mat in gick och 1000 kr i månaden för att köpa nya kläder. För min mamma var det något stort Därför så tacka hon ja. Allt va bättre en att försöka komma hem till sin egen fyllefarsa. Här slapp hon ialf bli slagen, bli kallad för hemska saker och behöva se på när hennes pappa blev allt mer sjukare. Till våren började mamma att läsa till psykolog och hon stormtrivdes, bok efter bok slukade hon. Hon va alltid den som va klar först med arbetena och fick alla rätt på proven.

 

När mamma var 19 hade hon fortfarande kvar sitt jobb för att kunna klar av att ha råd att leva och kunna plugga. Men det var vid den här tiden då hon träffade min pappa. Om det nu va han som va min pappa? Han var där varje kväll i en vecka och betalade henne bra innan han bjöd ut henne. Han bjöd henne på middag och köpte blommor till henne. Mamma var tacksam för det, hon var inte van vid att få presenter eller att äta på dyra och fina restuarnger. Tiden gick och det fortsatte att träffas så efter några månader fick mamma reda på att hon var gravid. Hon berättade det och han sa att han gillade mamma och lovade att om hon slutade jobba på det där stripp snusket till jobb så skulle hon få ett lyckligt liv med honom. Mamma var osäker men chansade och sa ja hon var ju trots allt med barn och skulle endå få sparken så småningom. Dessutom tyckte hon om barn och inte kunde hon få det värre en vad hon redan haft?

 

Den 15 juli föddes jag och då jag var 2 månader för tidig men ja jag klarad mig fint. Mamma var hemma fru men fortsatte att läsa sina studier. Pappa jobbade inom rikssdagen. Två år senare jobbade hon som psykolog. Äntligen hade hon lyckats.

 

Men pappa hade aldrig gillat mig för att mamma gav mycket tid för mig. Han trodde väl bara att jag va en leksak som man kunde använda lite då och då. Mamma var ju hans leksak det enda han brydde sig om va att hon klädde sig fint och hade sex med honom. Och gjorde det han bad henne om.


Fortsättning kommer...

Jag borde bara lämna allting. Lämna kvar alla bilder och ord. Sluta springa och stanna kvar i nuet. I nuet där vinden inte blåser åt samma håll och där vi kanske inte faller lika hårt. Det finns något som fångar oss nu, det finns något som lyfter upp oss nu. Men att glömma är en gåva och att minnas är en balans mellan skräck och lycka.


Bild tagen av mig, sommaren 08.

Hur ska man övertyga folk vid makten?
Hur ska jag få dem att förstå att jag sitter fast där jag är nu?
Hur kan folk fortfarande forsätta att blunda efter alla dessa år?

Ska jag behöva skrika för du ska titta upp?
Ska jag behöva slås för att du ska känna?
Ska jag behöva vara på flykt från mitt eget liv för att du ska vara nöjd?

Jag har tröttnat rejält.
Jag vill höras och jag vill att du ska se.
Jag är inte längre lika sårbar, bara arg.

Nu vill jag bort.
Nu vil jag att någon ska lyssna och förstå.
Nu vill jag vara mig själv.

Men allt är bara en dröm, hoppet kan man inte lita på och jag själv är ännu bara här.

Vintern 08.

Orden har ingen mening om man inte skriver det från hjärtat. Det du säger är inte äkta eller betydelsefullt om du inte kan känna en känsla själv. Om du har en stark känsla av något fint och något du vet att du vill hålla fast vid, släpp inte det då. Något du inte kämpar för kommer du aldrig att få. Alla gånger du stänger av istället för att gråta gör bara ondare. De dagar du skrattar det är dem du minns som bäst när åldern börjar ta liv. Alla gånger du struntar i saker, de kommer aldrig bli gjorda. De gånger du ljuger sviker du och det som är gjort är gjort. Dina handlingar leder till din framtid och varje gång du gör något gott för en annan så växer en fin tro om dig. Du påverkas av din omgivning men du kan välja att följa deras spår eller ta dina egna kliv. Det är du som väljer vilket liv du vill och det är du som aldrig ska sluta uppskatta allt du har och får. Det är du som aldrig ska jag ge upp för det är bara du som ska leva ditt liv så bra du bara kan.

 

Bild från 08.

 

 

Det skulle vara så lätt om man kunde glömma.
Som de där orden man ska kunna i engelska läxan.
När proven och förhören kommmer då kan man alltid glömma det.
Det är svårt när det är tråkigt att komma ihåg.
Men minnen, när det finns minnen som sårar och gör ont?
De kommer alltid tillbaka, de sitter fast stenhårt.
Och hur mycket jag en blundar och skrattar så kryper de fram och jag blir rädd.
För det förflutna slutar aldrig jaga mig och hur fort jag en springer är det alltid snabbare en mig.
Om det förflutna ändå vore som en tråkig engelska läxa.





Bild från 06.

När jag redan låg ner bortglömd och skymd av allt mörker så kom du in i mitt liv, du bar upp mig och höll mig mot din famn. Jag visste att en ängel hade kommit för att hämta mig. En ängel som var beredd att lämna mig på en plats fylld av kärlek. Nu när jag vaknar varje morgonen så skinner alltid solen och brevid mig ligger denna ängel. Den ängel som ger mig nått att minnas, han som gett mig ett liv som jag nu kan andas i och där jag vågar släppa mina tunga ord. För det finns bättre dagar, det finns värre nätter. Men då det är för tungt då lutar jag mig mot min ängel och hör hans viskande ord. Du är min och jag är din.

Nu och Föralltid.

Så fin låt och text. jag vet fortfarande inte hur man lägger in youtube klipp men ni kan ju kolla in länken http://www.youtube.com/watch?v=Yukkw5Ppx2k&feature=related
och lyssna. Texten ser ni ju här :)

Föresten så har jag och Jonas sju månader idag. Men vi ska hålla ihop länge till, hoppas jag :) Älskar dig Jonas <3

( Vet hur man länkar men något cp med min blogg så ni får kopiera och klistra in den själv tyvär =/ )


FÖR ALLTID

jag vaknar bredvid dig,
stryker håret från din kind
jag är så glad att du är min.
Du är så vacker när du sover,
du har nått som ingen annan har
du är så underbar.

O, jag ser i dina ögon
att du känner likadant

REF: jag vill dela mitt liv med dig
skapar värme innom mig
o vi ska våra varje dag
vi älskar varandra så
som ingen annan kan förstå
det är för alltid du o jag.

Det finns inga tvivel
har aldrig ångrat en sekund,
jag har älskat dig från första stund.
Jag vill att du ska känna trygghet
du kan vila här hos mig,
för jag ska aldrig släppa dig.

O, jag ser i dina ögon
att du känner likadant

REF: jag vill dela mitt liv med dig
du skapar värme innom mig
vi ska vårda varje dag
vi älskar varandra så
som ingen annan kan förstå
det är för alltid du och jag

O, jag ser i din ögon
att du känner likadant

REF: För jag vill dela mitt liv med dig
du skapar värme innom mig
O, vi ska vårda varje dag
vi älskar varandra så
som ingen annan kan förstå
det är för alltid du och jag

jag vaknar bredvid dig
stryker håret från din kind
jag är så glad att du är min

Vi träffades liksom på chans
på nåt sätt ramla vi in i varann
och tänk att något jag alltid trott
skulle vara så svårt va så lätt

vi träffades liksom på chans
två katter i skydd ifrån regnet nånstans
och aldrig har kärlek drabbat mig så
och jag vet
jag är hopplöst svår ibland

men aldrig aldrig att jag
tänker låta något ont
hända dig jag håller dig hårt
tätt intill mig genom regn och blåst
och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd

ingen ser och ingen vet
hur du lyser och hur du fångar
upp min skugga när jag är svag
och hur jag älskar att vakna
upp bland dina blonda lockar

och aldrig aldrig att jag
tänker låta något ont
hända dig jag håller dig hårt
tätt intill mig genom regn och blåst
och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd

och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd






Det känns som jag drömmer och om det så skulle vara en dröm så vill jag aldrig vakna upp ur den.
Jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt att en sån som jag skulle kunna få den här chansen med en sån som du! Du är nästan för bra för att vara sann men du är MIN<3

Jag är kär (:

Om jag kunde så skulle jag lära dig att Flyga.
Om jag kunde så skulle jag aldrig låta dig  få känna  sådan smärta igen.
Om jag kunde skulle jag ta tillbaka allt som gått dig förlorat.
Om jag kunde så skulle jag ge dig styrkan som lätt dig hålla dig uppe från allt.
Om jag kunde få dig att förstå att för mig är du inte meninglös.
Om jag  kunde så skulle jag lära dig att glömma och gå vidare från det onda.

För vet du hur glad jag blir varje gång jag får se dig skratta?
Vet du hur glad jag blir när du kan öppna dig en
bit istället för att hålla inne med allt?
Vet du hur mycket jag tycker om dig?
Och har du ens någon anning om hur gärna jag vill hjälpa dig?

Att se dig så här gör rikigt ont i mig, för jag vet hur mycket du försöker.
Jag vet att många trampat på dig och sårat dig.
Jag vet att tillit för dig är svårt.

Men vännen jag finns här, jämt vare dag och varje natt.
Jag ska försöka ge dig allt det som du förtjänar och mer där till.
Det är en lång bit kvar en, men jag släpper dig inte igen.
Den här gången ska jag hålla dig hårt.

Du får inte knacka på min dörr om du inte är beredd att komma in.

Du får inte göra om mitt namn och börja kalla mig för din.

Du får inte vandra på min väg utan att visa mig ditt mål.

Inte stjäla av min godhet för att fylla upp ditt hål.

Du får inte riva mina murar som ja omsorgsfullt har byggt

om du inte skyddar mina drömmar så jag kan somna tryckt.

Du får inte ha mig som en dröm när ja vill vara din verklighet.

Du får inte säga att du hoppas om du inte tror att du vet.

Men du får ta den tid du behöver för att förstå va de är du vill.

Du får be en bön om tiden. Du får samla dina tankar

så att vår själar kan få ro.

Så allting som vi lovade oss själva kan få gro.

Och du får inte andas på min panna. Inte få mig att falla mer

om du inte sen kan stå för all den oreda du ger.

Och du får inte röra vid mitt hjärta som om allt var uppenbart.

Det kommer aldrig bli enkelt.

Det är mörkret som skrämer mig mest, mörkret för ensamheten där allt har
gått förlorat. Jag vill inte hamna där utan att få uppleva allt med en känsla.
Jag vill våga chansa nu och försöka igen, jag vill öppna det här för dig.
För tiden här  har ingen gräns och känslorna inget stopp.

Jag vill inte fastna i ensamheten och bli lämnad kvar.
Jag vill att just du ska vara här i natt.
Jag vill vakna upp med dig,  och utan något prat ska jag
bara veta att just du är här.
Jag vill inte förlora allt igen på ett enda kort. Håll mig hårt eller släpp mig helt,
för i spelens väg står jag över ett kast.  Ett kast för att ta mig tid att säga ajdö.

Men låt det inte bli som de sorliga låtarna som spelas på radion,
låt mig inte sjunka igenom mörkret som faller.
Låt mig hålla dig högt och få se stjärnan i dig.
Jag behöver dig  i natt igen.
För tiden har ingen gräns och känslorna inget stopp.

Vi behöver inte räkna timmarna för att förstå att du satt spår här i mig. Vi behöver inte förklara när något känns rätt.
Jag vill inte sakna och undra varför du aldrig kom tillbaka.
Så håll mig hårt eller släpp mig helt.
För kastet står jag över idag och imorgon igen.

Det är inte första gången och tydligen inte heller den sista.
Jag vet exakt vad jag kände den där kvällen, jag minns den fortfarande så väl.
Varje dag med dig har alltid stått mig så nära, men efter året började jag äntligen kunna släppa och låta minnena bara vara de fina. Jag drömde inte om dig längre, jag behövde inte sakna dig. Allt det nya hade jag funnit och du var bara en vacker och samtidigt sorgsen bit i min historia som jag lidit igenom men ändå hade älskat. Då vi hade det där bra, då inget kunde få mig att sluta skratta. Inte förens idag hade jag blivit påmind om något igen. Jag visste inte längre hur du log, jag hade glömt bort hur du rodnade när du såg på mig. Jag hade glömt bort hur det kändes att vara där i din famn. Men idag, du fick mig att minnas och i natt vet jag vad mina drömmar kommer att handla om. För jag vet hur långt tiden en kommer att gå, vart du en finns, vilket håll jag en går åt så vet jag, att du! Även fast jag tror det så  innerst inne är du aldrig glömd, du är bara där, långt in i hjärtat, du är där...


Du är inte bara någon för mig utan du är något helt annat.

Den dagen kommer komma då jag ligger vit på ett vitt lakan, och läkarna fastställer att mitt hjärta inte längre kommar kunna slå igen. Ge då mina ögon till en kvinna som aldrig har sett en soluppgång, eller kärleken i en mans ögon.
Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta givit henne ändlösa dagar av smärta. Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket, så att han kan få se sina egna barn leka. Ge mina njurar till en människa vars liv vecka efter vecka, lever med hjälp av en maskin. Ta varje muskel fiber och allt annat i min kropp och gör det möjligt för ett invalidt barn att gå. Utforska varje hörn, varje skrymsle, ta mina celler om det så behövs och ordna så att en stum pojke kan heja på sitt favorit lag och en döv flicka kan höra regnet smattra. Bränn det som finns kvar av mig och sprid askan med vinden. Om ni måste begrava något begrav då mina misstag, mina svagheter och mina fördomar. Låt jag och min kropp göra det sista och enda vettiga rädda liv!