Det är åt fel håll.

Jag försöker göra den där svåra u-svängen, men det går inte. Jag börjar tro att det faktiskt är omöjligt på riktigt. Jag har nog kört ner alldeles för långt i diket, ingen "bärningsbil" verkar ha någon lust att hämta upp mig. Det hörs bara löften och lovande ord. Jag har blivit rånad och lurad för många gånger nu.  Det är inget lån, utan de jävlarna har tagit timmar, dagar, månader och till och med år från mig. Jag vill inte fundera på den dåliga svenskan som folk verkar ha. För om man säger något ska man mena det, men jag tror att folk har tolkat de svenska orden fel. Vi hörs, det ordet är skratt retande ibland. Du behöver bara le och gå din väg om du ska komma med falska ord. För jag menar med hjärtat det jag säger, jag ljuger inte för att få dig att le och tro på något  som är så simpelt och fel. Jag måste lära mig att åka skridskor så jag kan sluta halka in på fel isbanna. Jag måste hitta avstängnings knappen, men jag kanske föddes utan den? Det kanske det som va felet på mig när jag kom till världen, allt hade inte växt ut. Jag fick för stor kraft att "älska" istället för att hata det jag vill. Jag ska stanna framför spegeln nu, jag ska blunda tills jag hittar ett streck, som vissar bort leendet. Jag ska träna upp oförskämtheten. Jag ska jobba för min del, från och med nu ska jag inte ha det här hjärtat längre. Se mig inte som något längre och inte någon, utan ingenting.




Barnvakts träffen gick bra idag, ska träffa henns barn nästa måndag. Teatern var sådär det har varit en lång och kraftfull dag. Imorgon ska jag träffa den enda som jag öppnat mitt hjärta för. Matilda, och det är studiedag. Jag ska försöka få sova lite, fast jag vet att min hosta inte kommer tillåta det denna natt heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0