Kortfattat om den senaste månaden.
Har inte skrvit på et bra tag nu då jag inte haft orken riktigt, men jag vill försöka börja igen för jag tycker det är kul att dela med mig av tips, lägga ut bilder och skriva. Jag tycker själv om att kunna gå tillbaka och läsa vad jag själv skrivit tidigare. Så jag gör en liten uppdate om vad som hänt en senaste månaden.
Vi har haft våran Cafe kväll i skolan där vi samlande in pengar til förskolebygget i Gambia. Vi hade över 200 besökare och fick ihop 15490 kr totalt under kvällen!
Rebecca var och hälsade på mig i Karlskoga. Vi festade, träffade nytt folk, var på efterfester och gick på julmarknad. Har varit på cafekväl där de hade julpyssel, spelat innebandy och varit i skolan till och från när jag orkat.
Åkte till Linköping en helg där jag träffade kompisar, festade och vart av med min mobil, bankort och idkort. Min vanliga tur. Skolan hade sitt årlliga vansim i simhallen, jag har sätt på Hobbit med ett gäng härliga människor, varit mycket med fina Karin och varit på hockey och samlat in pengar till förskolebygget. Där fick vi in 3175 kr under machen. Jag stod på isen under andra period pausen och pratade om vårat projekt.
Vi var på middag hos vår lärare Ewa, jag har vaccinerat mig till Gambia, varit på julfest på skolan och haft julavslutning.Försökt plugga på mina dinstanstuder, lite har inte orkat ta tag i det så mycket faktiskt. Åkt hem till Linköping där jag är nu.
I linköping har jag varit hos Steff på fest och julklappspel, träffat Rebecca och festat. Fikat med Iza, lunchat med Matilda, kört uppsittar kväll med Beccy. Firat jul här hemma, varit på mellandagsrea på ikano med Natta.Varit med Martin hos han farmor och farfar där vi varit i Hageby köpcentrum, vart på tropicariumet i kolmården oh festat. Jag har vart mer med Beccy och umgåts med Richard. Det har under hela tiden hänt saker som jag inte tar upp i bloggen, för i bloggen vill jag försöka ha det mer positiva saker som jag kan gå tillbaka till för att se!
Jag talar ut..
Jag kan knappt sätta ord på saker längre. Hur ska jag förklara så någon förstår? Jag vill inte ses som någon svag människa som tycker synd om sig själv eller som bara gnäller och ger upp. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag orkar inte ta upp saker med folk. Jag har vänner, men mitt i allt så känner jag mig så ensam. Mina värsta dagar har jag aldrig pratat ut om. Minnen ger sig aldrig och jag känner mig helt värdelös. Vad en folk säger så är det allt negativt jag fått höra som ekar inom mig om vad jag egenligen är.
Det här året har varit det värsta jag upplevt. Jag kan inte ens räkna på hur många gånger jag blivit sviken och behandlad illa. Alla säger bara att jag ska skita i folk som gör mig illa. Men jag kan inte bara sluta tycka om folk sådär. Har jag älskat någon så har jag verkligen gett bort en del av mig själv. Jag kan inte sluta tänka på andra. Jag vill alltid prioitera alla andra först. Jag vet att jag förstör mig själv igenom att låta folk påverka mitt mående negativt, men jag kan inte kontrollera allt.
Jag är så trött på skolan, så trött på folk här. Jag har aldrig känt mig så illa behandlad och sviken som jag gör nu. Jag saknar så mycket i Linköping, men jag har panik för att flytta tillbaka dit. Saker i den staden har gjort mig så illa. Jag vill inte tillbaka dit och bo där igen. Jag tror aldrig att jag kommer bli bra nog som fritidsledare. Jag undrar vad jag gör här? Jag orkar inte ens göra mina läxor längre.
Jag hatar mig själv för att jag låtit ilskan ta en del av mig. Jag som alltid brukar ta mig igenom allt och se livet med glimten i ögat och vägen till det positiva.
Det gör så ont att vara så hjälplös, när jag av hela mitt hjärta vill rädda min bästa vän ifrån allt hon går igenom. Jag vill ta bort allt och göra dig frisk. Jag kan bara inte förlora dig.
Vården är hemsk, jag orkar inte alla nedslag. Min diabetes gör mig sjukare. Jag orkar knappt bry mig längre, för jag får ändå inte den hjälp jag behöver. Ingen har tid och ingen bryr sig.
Jag har mina drömmar och mål. Men just nu orkar jag inte äta ordentligt, jag sover knappt, jag är mer arg och ledsen en glad. Jag är stressad och orolig. Jag har blivit något som jag inte kan acceptera. Jag måste hitta rätt bit på vägen, för det här dödar mig.
Jag håller på att gå in i väggen, jag vill för mycket och jag bryr mig för mycket. Ångesten äter upp mig när jag inte klarar av de jag vill göra. Varje minut är en kamp, jag måste börja bearbeta allt ifrån mitt liv. Till slut kan man inte gömma allt längre, det tar stopp.
Men mitt i allt vill jag fortfarande säga hur tacksam jag är till de som ger mig fina komplimanger, till de som tror på mig och till de ytterst få som aldrig svikit mig. Jag är tacksam för att ha ett hem, att jag har vänner och att jag kan äta mig mätt. Att jag inte lever i något krig, förutom med mig själv. Varje dag är jag tacksam för allt det fina som jag har, för det är de som inte fått mig att ge upp. Så tack.
Atomium i Bryssel.
Atomium är ett landmärke för Bryssel, precis som Eiffeltornet är för Paris. 1958 stod denna 103 meter häga atom klar efter endast 6 månaders byggande. Byggnaden skapades i samband med världsutställningen som ägde rum samma år som Atomium blev klar. Byggnaden föreställer en atom/enhetscell i järnkristall som är förstorad 165 billioner gånger.
2004 till 2006 gjorde man en omfattande renovering av Atomium. För att sätta dit de största delarna av den blänkande utsidan högst upp tog man hjälp av bergsklättrare. Utsidan av Atomium har man bytt ut från 6000 små aluminium bitar till 48 stora paneler i rostfritt stål. De olika kloten som finns på Atomium fungerar till utställningar och event av olika slag.
Strong people don’t put others down. They lift them up.
Inte ett liv utan dig.
Jag hörde din röst idag igen. Det brast när du pratade. Du kunde inte förklara hur ont allt gör nu. Jag kände hur du grät inombords och hur mycket du inte ville det här nu. Livet äter upp dig, du känner dig svag nu. Men jag vet hur stark du kan va, jag vet hur unik du är. Hur värdefull du är för flera av oss. Jag vill inte leva utan dig. Jag kan inte se en framtid utan att ha dig vid min sida. Du betyder allt för mig. Det gör mig så arg att inte kunna göra något, att se dig plågas är en smärta i ett. Jag ger dig min hand, jag ger dig min tid. Jag håller om dig tills dagen gryr och håller dig kvar tills ljuset öppnar sig. För dig vill jag hålla kvar vid. Du är min bästa vän genom eld och hav. Jag älskar dig när allt är som mörkast och ingenting finns kvar. Jag älskar dig förevigt. Hos mig stannar du kvar ♥
Byggnader på torget i Bryssel.
