Jag har ialf flyttat till Brisbane, för tre veckor sen. Jag ville se mer och familjen jag var oss skulle få en ny au pair, som var bestämt sen innan jag kom till dem. Dock så kunde hon inte komma sen. Men då hade jag redan bokat biljett till brisbane. Jag var rätt ledsen för att lämna Darwin. Jag hade sätt det mesta där. Men träffat folk som fått en plats i mitt hjärta. Men i slutändan visade de sig att det var rätt att jag åkte. För personen jag stod närmast i Darwin visade sig vara oärlig och absolut inte respektfull mot mig. Svin möter jag alltid. 

 

Men! Jag bor nu i en familj där mamman är svensk, och jag ska lära den minsta flickan på 3år svenska. Hon förstår, men pratar mest engelska. Hennes 14åriga dotter kan ingen svenska, och de bor även studenter ifrån olika delar av världen här. Så pratar fortfarande mycket  engelska. Jag jobbar mycket, i föra familjen jobbade jag 3-4 timmar per dag. Nu jobbar jag 10-14 timmar per dag. Men trivs med att ha fullt upp. Mamman och jag kan även prata om allt, och allt känns bra. Får även ta med flickan på saker, så försöker att se mig lite omkring med henne, och gör längre utflykter på helgerna med folk. 

Jag har det bra och börjar fundera på om jag ska stanna kvar här ett år till.

 

Min föra fina familj 

Jag har alltid varit väldigt kritisk mot mig själv. Aldrig varit riktigt nöjd och velat mer. Efter alla år jag kämpat med livet så har jag såklart blivit mer förståndig och fått nya syner på livet. Just idag känner jag att jag njuter av livet. Även om vissa saker gör lite ont i hjärtat. Jag njuter av hur långt jag tagit mig. Jag kommer aldrig glömma hur dåligt jag mådde hösten 2013. Jag ville inte leva mer. Det är inte ens två år sen och idag är jag tusen gånger starkare. Jag har gråtit i Australien med. Varit arg,ledsen och besviken på livet. Men just idag känner jag en liten stolthet. Jag känner mig inte på långa vägar klar. För jag kan bara bli ännu bättre, starkare och utvecklas mer. Jag är stolt över att jag fixat min diabetes. Att jag vägrade må så där dåligt och på egenhand fixade till mina höga värden. Jag är stolt över att jag pratar engelska varje dag, och får höra att min engelska är riktigt bra. Jag tjöt mig igenom engelska läxorna i skolan, jag klarade aldrig några prov och när jag började resa i Europa var det svårt för mig att göra mig förstådd. Jag har lärt mig engelska igenom att resa. Jag har lärt mig massor i Australien. Min stora utveckling gjorde jag nog i Darwin. Idag bryr jag mig inte längre om jag har engelsk eller svensk talande kompisar. Jag växer för varje dag och jag har hittat hem. Hela världen är mitt hem. 

Efter vi varit på fiskmarknaden så åkte vi till stranden för att grilla och hänga med våra vänner. Det var så underbart, jag försökte lära några av grabbarna att simma. De flesta i Gambia kan ju inte simma och lär sig aldrig heller. Jag hade också många trevliga och intresanta diskussioner med de Gambiska studenterna. Jag valde att stanna kvar med dem ända till sent på kvällen, medans de andra svenskarna åkte hem. Jag ville ta vara på alla minuter jag kunde i Gambia, och att prata med dessa människor var fantastisk. Det vi bland annat prata om var att många studenterna inte åt på hela dagen. Eftersom det inte är någon lunch i skolan. Så sent på kvällen äter de hemma, och då är det ofast sopa eller kycklig med ris. Jag ville verkligen ta hem varenda en av dem.♥