Det är för dig.

Det är mörkret som skrämer mig mest, mörkret för ensamheten där allt har
gått förlorat. Jag vill inte hamna där utan att få uppleva allt med en känsla.
Jag vill våga chansa nu och försöka igen, jag vill öppna det här för dig.
För tiden här  har ingen gräns och känslorna inget stopp.

Jag vill inte fastna i ensamheten och bli lämnad kvar.
Jag vill att just du ska vara här i natt.
Jag vill vakna upp med dig,  och utan något prat ska jag
bara veta att just du är här.
Jag vill inte förlora allt igen på ett enda kort. Håll mig hårt eller släpp mig helt,
för i spelens väg står jag över ett kast.  Ett kast för att ta mig tid att säga ajdö.

Men låt det inte bli som de sorliga låtarna som spelas på radion,
låt mig inte sjunka igenom mörkret som faller.
Låt mig hålla dig högt och få se stjärnan i dig.
Jag behöver dig  i natt igen.
För tiden har ingen gräns och känslorna inget stopp.

Vi behöver inte räkna timmarna för att förstå att du satt spår här i mig. Vi behöver inte förklara när något känns rätt.
Jag vill inte sakna och undra varför du aldrig kom tillbaka.
Så håll mig hårt eller släpp mig helt.
För kastet står jag över idag och imorgon igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0