Jag orkar inte.

Du får inte knacka på min dörr om du inte är beredd att komma in.

Du får inte göra om mitt namn och börja kalla mig för din.

Du får inte vandra på min väg utan att visa mig ditt mål.

Inte stjäla av min godhet för att fylla upp ditt hål.

Du får inte riva mina murar som ja omsorgsfullt har byggt

om du inte skyddar mina drömmar så jag kan somna tryckt.

Du får inte ha mig som en dröm när ja vill vara din verklighet.

Du får inte säga att du hoppas om du inte tror att du vet.

Men du får ta den tid du behöver för att förstå va de är du vill.

Du får be en bön om tiden. Du får samla dina tankar

så att vår själar kan få ro.

Så allting som vi lovade oss själva kan få gro.

Och du får inte andas på min panna. Inte få mig att falla mer

om du inte sen kan stå för all den oreda du ger.

Och du får inte röra vid mitt hjärta som om allt var uppenbart.


Det kommer aldrig bli enkelt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0