Ni är saknade!

På 1 år förlorade jag fyra personer..

Först Mormor: Hon som alltid hade tagit hand om mig när inte andra ville för att de va rädda att jag skulle må dåligt av min diabetes:S Hon som alltid var så givmild och omtänksam om alla. Hon som fick mig att skratta och känna mig älskad.  Jag var hos min syter när mamma ringde och berättade att hon hade dött jag såg på filmen, " smekmånaden" har aldrig kunnat sätt den efter det. Jag vet att jag sa flera gånger att det är inte alls sant, varför? Jag vill ha henne här och jag grät! När hon gick bort försvann trygghten, jag kände mig så ensam och övergiven.

Min Lärare: Dog bara fyra månader senare. Han som inte sket i mig trost att jag var otrevlig och lat, för att jag inte ville göra allt som var för svårt. I änggård hade jag alltid fått göra vad jag ville tyvär. Men nu va han sträng mot mig vilket jag inte uppskattade i början,men efter ett tag förstod att han ville mig väl. Han trodde på mig han gjorde så gott han kunde det hade aldrig hänt de sex år tidigare som jag gått i skolan.  Vi skulle springa ett lopp den dagen han dog, kommer ihåg att jag och Nazanin skrattade åt han för att han såg så rolig ut på uppvärmningen. Men ett tag senare så springer jag förbi och där ligger en man och jag tänker va fan är inte det där min lärare men jag får inte stanna kvar och när jag kommer i mål söker jag upp min mentor som försöker lugna ner mig och jag var i chock med resten av berzans elver som var där den kvällen. Så när han dog trodde jag att allt skulle bli som för. Men det visade sig att berzan hade ett sjukt bra lärarteam och jag kommer aldrig kunna tacka dem nog!


Farfar:
Han som alltid var rolig och fick mig att skratta. Han som alltid va tomte, jag avslöja han redan när jag var två då jag såg på skorna att han hade likadana som min farfar. Men jag ville ändå alltid att han skulle byta om så jag kunde få julklappar. Men han sa alltid" att han bara skulle hämta tidningen ju?" Jag brukade ofta somna i hans knä när vi kollade på kalle anka. Jag hade haft fotbollsträning och mamma sa att han var dålig så¨efter träningen sprang jag bort till sjukhuset och där satt jag och pappa och bråka medens han dog. Det gör mig så förbannad att om han nu hörde skulle få höra på oss när han somnade in... Men sen när han dog låtsades jag inte om något jag förträngde det och med han dog julen. För mig finns ingen jul längre.



Innebandy kompis:
Han som alltid uppmuntra mig och stötta mig, tog hand om mig när min tränare behandlade mig så illa, han var ingen bra tränare.. Kommer ihåg det sista han sa till mig. Han ville att jag skulle följa med och spela innebandy, jag hade spelat match så orkade inte. Brukade spela med han och massa annat folk bara på skoj på tisdagar. Jag lovade att komma nästa tisdag och han såg besviken ut men tänkte inte på det då. Dagen efter när jag sitter i matsalen så kommer två kompisar fram till mig och berättar nyheten, jag börjar gråta.. I matsalen pinsamt egentligen men då kunde jag inte hålla tillbaka mer, efter det trivdes jag inte i innebandyn och jag slutade för första gången och var inte tillbaka förens 8 månader senare.





Från Januari 03 till Maj 04 hade jag gått miste om de här underbara personerna, när Rebecca sedan försvann något år efter kändes det som att hon nästan var död som dem, för jag visste att det aldrig skulle bli som för och det blev det aldrig heller och nu har vi knappt någon kontakt vilket känns jobbigt och tråkigt...







R.I.P mormor, önskar jag kunde vara lika underbar som du!




Världens bästa tomte och farfar <3






En fin låt som jag sagt att jag nog vill ha om jag skulle försvinna så nu vet ni det :)


Kommentarer
Postat av: Angelica

Vem är den hemlige innebandykompisen? ;)

2009-11-23 @ 14:19:04
URL: http://angelica-j.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0