I make believe that you are here, It's the only way I see clear.

De här tre senaste dagarna har varit riktigt tunga. Tänk att ett telefonsamtal från en nära vän kan slå så fel att livet är okej, men efter de man fått höra så slår allt ner. Jag är så hjälplös för jag kan inte ändra det som hänt mig själv eller någon annan till mig, det ända man kan göra är att lyssna och försöka finnas där. Men det käns inte som det räcker och jag vet själv att det egentligen inte räcker, för när något hemskt har hänt så finns det alltid kvar i minnet även om man har folk omkring sig som bryr sig, visst underlättar det att ha någon/några att prata med men ändå minnena gör ont resten av livet. Nu har det fjärde gången jag går igenom det här, hur många gånger mer ska det hända? Det är för stort och hemskt men jag ska försöka så gott jag kan för att hjälpa min vän på fötter igen, jag har ju trots allt tyvär erfarenhet även fast jag har förträngt det mesta när jag själv hamnade i det ingen vill! Men ni allra flesta fattar nog ingeting, men det spelar ingen roll man behöver inte alltid fatta vad alla skriver tycker jag, även om jag inte förstår varför folk är ledsna så vissar jag det på något sätt att jag finns där. Men aa en annan sak som inte gör det lättare är att min bästa vän snart flyttar, det här är också fjärde gången jag får gå igenom det. Minns när Rebecca flytta när jag gick in nian, gud vad jag grät! Men jag prata ju med henne i stort sätt varje dag och vi sågs jätte ofta sen va hon bara borta och i början fick vi inte äns prata med varandra, det var hemskt! Vill bara att hon ska flytta hit igen så vi kan ses! Andra gången var knappt ett år efter då min bäsa killkompis Martin hamnade i trubbel och han fick flytta, efter det har vi inte hörts av. Anledningen till att han flytta va att han fick drogproblem, så nu kanske alla fattar varför jag hatar droger? Tredje gången va Ella för ett tag sen, men hon ville flytta till sin familj och vi har träffats men ändå vi sågs ju ganska ofta förut och hon stod mig nära och gör den än saknar henne! Det är jobbigt att skiljas åt men, men det måste man väl göra med alla tyvär?

Nu måste jag nog snart fixa mig för sen kommer Niklas och Jonas om typ två timmar, sen vi sju kommer några kära vänner sen vid elva ska vi spela partybowling och efter det krogen, hoppas jag inte blir ledsen ikväll bara men Jonas är ju här och om det är någon som kan trösta mig förutom Matilda och Rebecca så är det han :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0