Att aldrig känna sig hemma.

Något jag aldrig kunnat förstå är folk vill
bo kvar i samma stad som de växit upp i, och heller inte vill flytta. Jag har flera kompisar som trivs jätte bra i Linköping, och säger att de aldrig kan tänka sig att flytta. Jag försöker att förstå, men jag gör det inte. Vad är det som man älskar så mycket med den staden?
Jag fattar att folk vill vara nära sin familj och kompisar  Men i min värld är det så lätt att hålla kontakten nu, så bor man några timmar bort så tycker inte jag  att det är en värdslig sak och man behöver inte bo i ett annat land resten av sitt liv. Men jag accepterar det, jag är jätte glad för de som kan känna att de har sitt älskade hem som de trivs i. 
 
Redan som liten hoppades jag på att vi skulle flytta. Jag var redan som 9årig så avundsjuk på klasskompisar som skulle flytta till en ny stad.
Jag har alltid varit en rastlös själ som velat se nytt. Jag känner att jag inte kan utvecklas och växa om jag är kvar i staden som jag växt upp i. Jag har alltid haft tankar om att flytta utomlands.
Jag har alltid känt mig bekvämast när jag varit på resor. Jag känner mer kärlek för mitt hem i Brisbane än vad jag någonsin gjort för Linköping, eller Sverige.
Anledningen till att jag inte vill bosätta mig i Australien för gott, är för de nära och kära. Jag skulle vilja bo lite närmare. Men samtidigt har jag svårt att se mig själv boendes i Linköping, eller Sverige överhuvudtaget.
Jag har inte saknat Linköping, eller Sverige en ända sekund. Jag vet att vi har massor bra saker i Sverige. Men jag kan inte stå upp under nationalsången och känna stolthet. Jag kan inte göra det för något som inte känns som ett hem för mig.
 
Mina utländska vänner har alltid sagt att jag inte är typisk svensk, och inte passar in i Sverige.
Ingen i Australien tror att jag kommer ifrån Sverige. för jag är inte som anda svenskar de träffat. Jag är biologiskt 100 procent svensk, uppväxen i Sverige och allt. Men i hjärtat är jag någon annan stanns. Precis som jag accepterar att du vill bo i staden du växte upp i, hoppas jag att alla kan acceptera att på resandefot känner jag mig mer hemma. Det här är vad jag vill göra med mitt liv nu, på obestämd tid. 
 
Allt jag får se och göra i Australien gör mig så  rik på eferanheter.
 
 

Kommentarer
Postat av: ♥ Evahle.se - en blogg om psykisk hälsa ♥

Usch vad jobbigt att inte känna sig hemma...

2015-09-24 @ 12:50:42
URL: http://evahle.se
Postat av: milina.blogg.se

Spännande ju! :)

2015-09-24 @ 13:40:09
URL: http://milina.blogg.se/
Postat av: MADDISENJ.SE

Jag har inte läst hennes böcker så har inget att jämföra med eller så

2015-09-24 @ 17:32:42
URL: http://maddisenj.se
Postat av: N

Vilka härliga bilder!

2015-09-25 @ 13:08:11
URL: http://nouw.com/nathaliemaria
Postat av: Erica

Kan på ett sätt känna igen mig i det du skriver, fast av lite andra anledningar, kanske. Jag flyttade till Gävle när jag var sju år, och även om jag egentligen kände mig hemma där så samlade jag på mig så ofantligt många dåliga minnen i den staden så att jag nu känner (och har känt under en lång period!) att jag aldrig skulle kunna tänka mig att bo där igen. Skulle nog knappt ens vilja åka dit för ett besök. Bor i Stockholm nu och trivs jättebra här, och i framtiden kan jag tänka mig att bo utomlands åtminstone i perioder. :)

2015-09-27 @ 14:03:56
URL: http://faithhopelove.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0