Älskade Matilda. Jag vet att jag säger det för sällan, men jag vet också att du vet om att jag är stolt över dig. Men inte hur stolt. Jag kan inte ens beskriva hur stolt jag är, så att att någon skulle kunna förstå. Vi två har gått igenom så mycket tillsammans, mer en vad någon ska behöva gå igenom. Jag minns den dagen jag fick reda på att du var sjuk. Vi gick i högstadiet, och jag fattade ingeting. Ville inte se att det var sant. Jag undvek att besöka dig på sjukhuset för i min hjärna var du inte sjuk, hur kunde allt gå så fort? Hur kunde jag missat i så många år att du mått så dåligt? Jag försökt igenom åren att bara vara där, lyssna när du behövde. Jag tror alla kommer ihåg alla dina olika stilar du provade, och hårfärger, jag tänkte aldrig så mycket på det. För mig spelade det ingen roll hur du såg ut, för mig handlade du om vem du var. Den Matilda som jag älskade. Det fanns ingen dag som jag inte var rädd att förlora dig. Året 2013 när jag satt i skolan och fick ditt sms fick jag en stor klump i magen. Jag sprang in på mitt rum och kollade tågbiljetter direkt. Jag var bara tvungen att komma hem. Jag var så jävla livrädd att förlora dig där. Men jag slutade aldrig tro på dig. Jag kommer aldrig sluta på dig. För du har tagit dig ifrån det djupaste av alla hål till toppen. Alla gånger vi gråtit, och hatat livet tillsammans. Hösten 2013 när jag också gick sönder, var du den som räddade mig. Även fast du mådde dåligt, så var det du som satt med mig där en hel natt för att trösta mig. Tillsammans har vi besökt sjukhus, för bådas skull. Du fick din vändning 2014. Jag fattade inte riktigt vad som hände. Jag var självklart så glad att du kunde sluta med dina medeciner, började träna, och fick jobb. Men innerst inne var jag också livrädd för att det skulle vara en fas, och att allt skulle gå tillbaka igen. Jag förstod inte att du för första gången på flera år faktiskt började må bra. Jag fattade inte att sånt kunde hända. Men nu förstår jag, nu vet jag. Vi båda har varit på botten, vi båda har varit oroliga och arga på varandra, för att vi behandlat oss själva så illa. Men idag är vi något helt annat. Idag är du höggravid och får snart din älskade dotter. Jag är boende i Australien och växer enormt som människa. Utan dig skulle jag inte varit densamma, Du har lärt mig så mycket. Jag skulle aldrig ätit så mycket choladbollar i mitt liv som jag gjort med dig, jag skulle aldrig tältat i min trädgård på sommrarna, jag skulle aldrig berätta mina djupaste saker för någon annan en du. Du är min barndsomvän, en av mina bästa vänner och jag är den stolaste människan i hela världen för att vara din vän. Ifrån djupet av mitt hjärta,( även om du varit Zlatans fann,) så älskar jag dig Matilda. Livet ut kommer jag finnas där. Livet ut kommer vi växa tillsammans. Tack för att du lätt mig följa dig på dina resa.