När man försöker.

Jag skriver allt mer sällan. Jag har så mycket jag vill visa och berätta. Men tiden springer iväg på annat håll. Jag vill inte skriva för mycket inlägg då jag har så mycket ilska, besvikelse och sorg inom mig. Jag kan liksom inte dela med mig av allt, men i små mängder. Kanske kommer ett inlägg med bilder imorgon, jag vill ju fortsätta att visa fantastisk Bryssel och början min berättelse om Gambia. Men kanske ett inlägg dröjer igen. Det är som att jag alltid måste vara bered på att morgon dagen kan gå helt fel. För när jag väl känner att saker börjar att ordna sig så händer något nytt.

 

Jag hinner aldrig bearbeta det som händer. Även om folk säger att jag inte är ensam och att det blir bättre så är det inte det jag behöver höra just nu. Jag behöver göra roliga saker, få kramar och någon som kan vara ärlig mot mig.

 

Bara två veckor innan jag drog till Gambia fick jag fatta mig ett beslut som jag aldrig trodde skulle vara så svårt. Allt vart så tramatiskt, både psykiskt och fysiskt. Det värsta är att man känner skam. Man klandrar sig själv för att andra människor har gjort en illa. Jag har alltid gjort det, Alltid undrat vad det är för fel på mig, eftersom folk skadar mig mer en vad de älskar mig. Jag är så besviken på männskligheten, hur vi behandlar varandra.

 

Dags att vakna upp och tänka igenom hur ni själva beter er. Bryter ni era löften? Finns ni där när någon behöver er? Berättar ni för era nära och kära att ni älskar dem? Det finns inga perfekta människor, men det är så lätt att fastna i sig själv och glömma bort de människor som man alltid ska bemöta med respekt och vänlighet.

 

 

Så roligt att du tyckte det :D

inte kul att du bli sårad :(

sv: Ja, det är det :)

Inte allt man upplever är lätt, men du har iaf lärt dig att värdera andra människor och behandla dem väl :) just för att du vet hur det känns att bli sviken.
Tack för detta inlägg fina du!

Vännen det är så svårt att läsa att du har det kämpigt nu. Hoppas verkligen att det släpper!

Trist att det fortfarande är kämpigt :/ Hoppas det vänder för dej snart!

Det var en fin text, och jag väntar med spänning på en massa bilder, jag hoppas att allt blir bättre, för du förtjänar det, du har ett stort hjärta!

Kramar