Jag har inte skrivit sen april. Så mycket har hänt och tiden har bara försvunnit iväg. Både min mobil och dator är sönder, så heller inte kunnat skriva.
Men vad har jag gjort med min tid då, sen senast? Vad händer i mitt liv?
Jag har avslutat min praktik på röda korset där jag fick mycket väl godkänt.
Jag har fått reda på en massor lögner och sjuka saker som killen jag dejtade i ett halvår dragit ihop. Under vår tid var han helt fantastisk de två första månaderna. Sen gjorde han mig besviken gång på gång, han gjorde mig ovän med folk, han höll inte det han lovade och på slutet var han riktigt elak. Han krossade mitt hjärta och han skadade mig riktigt psykiskt. Det gör fortfarande ont när jag tänker på honom. Jag hatar honom och vill aldrig mer se han. Men att jag varit nere handlar bara inte om honom utan hur illa jag blev behandlad av en tjej som jag trodde var min vän, hur mycket jag började hata skolan för allt skitsnack och allt förflutet som jagade mig. Men just nu är det bättre, allt är bättre utan honom särskilt.
Men under påsken fick jag träffa Henrik Larsson för andra gången, jag fick säga mina ord, fick en kram och autograf, helt lycklig! Har tattuerat in tre hjärtan i nacken för min mamma, hund och mormor.
Skrivit ett examens arbete på 21 sidor om hur Sverige jobbar med orginastioner, FN och så vidare.Redovisat om resa till Gambia och opponerat på en klasskompis arbete om mobbning där jag fick mycket bra respons på både mitt arbete och redovisningar. Jag var i London med klassen och jag har tagit examen.
Jag har nu flyttat tillbaka till Linköping. Jag har festat en del, hängt med kompisar, varit på Bråvalla, varit barnvakt åt brorsbarnen i fem dagar där vi gjorde dagsutflykter, varit i härliga Barcelona och hälsat på kompisar i Lycksele.
Jag sitter nu i min kompis lägenhet och är kattvakt i stan. Förvirrad av alla tankar och med en stor saknad i hjärtat. Min älskade vän tog sitt liv för snart fyra veckor sen. Jag klandrar mig själv för att jag aldrig sa hur mycket han betydde för mig och att jag alltid skulle finnas där. Om jag bara hade vetat att han mådde så dåöligt, hade jag gjort allt jag kunnat för att dra upp han igen. Han var alldeles för fin och bra för att försvinna, världen behövde en sån som han.
Jag vet att allt är rörigt i inlägget, men det är sånt mitt liv är. Jag visar inte mycket känslor, men ibland vill jag. För jag vet att jag kan och även om det finns få så har jag några riktigt fina vänner.
Jag vet att alla kan se det här, men jag vill visa folk att det inte är okej att ta emot lögner och att bli behandlad illa av andra människor. Jag hoppas att folk kan sätta ner foten hårdare och inse att man ALDRIG ska behöva må dåligt på grund av en annan persons handlingar. Det har tagit mig tid, men jag vet nu att det aldrig var mitt FEL att han gjorde mig så illa, han var sjuk, han behövde hjälp och det hoppas jag att han får.
Att lägga skulden på sig själv för att någon annan tar självmord trasar sönder en, jag påminner mig själv om det jag tidigare sagt och gjort för honom och att det var hans val att lämna livet utan att be om hjälp eller visa hur dåligt han mådde på rikigt. Jag kan inte hatat honom, jag kommer alltid att älska han och jag ska kämpa för att få bort skulden. Så vad jag vill säga är ta inte emot massor skit, påmin dig själv om allt bra du gjort och vad du kan. Det finns alltifd folk som älskar dig även om du inte älskar dig själv och glöm aldrig att det ALLTID ÄR FÖR TIDIGT ATT GE UPP!
Kärlek till alla där ute som kämpar, har fått sitt hjärta krossat, gråtit sig trött och till er som gått vidare och nu mår bra. Vart ni nu en är i livet och vad ni en gör så va stolta för era handlingar och tacksam för vad ni gjort!