Det är så mycket som händer i mitt liv nu, nästan för mycket. Vi har fyra olika projekt i skolan. På måndag ska vi ut och vandra i fjället med packning på ryggen i fem dagar. Vi kommer äta, sova, kisa och bajsa ute. Vi kommer sova i tält och behöva bära en 15 - 20kg på ryggen med packning. Det kommer vara tufft och det är inte säkert min diabetes klarar det, jag har krigat med sjukvården för att få hjälp. Just nu tillhör jag inget sjukhus verkar det som och jag får ingen hjälp, skit får man när man flyttar tydligen..Sen är folk på mig mycket och frågar om allt, jag gillar ju att hitta på saker men jag styr ju inte i allt och är inte jag på plats verkar det inte som om folk kan komma på egna saker. Jag är ingens mamma och det är mycket jag inte kan och vet. Folk uttnytar min godhet och jag har börjat tröttna på det. Min kropp och hjärna är slutkörd. Min telefon och facebook går i ett, i skolan är det tusen frågor och knappt i mitt rum får jag andas förens någon ska komma och knacka på. Men jag börjar säga ifrån nu för jag fixar inte allas prolem tyvär. Jag hinner knappt sitta vid datorn ens längre och nu borde jag börja fixa allt inför kvällens äventyr men behövde en paus. Men jag är glad också, fått flera nya fina vänner, fått massor uppskattning och funnit en person som verkligen betyder något för mig och tar mig verkligen för den jag är och ställer upp för mig så mycket. Så jag är otroligt tacksam även om jag känner mig lite stressad. Men det här kommer bli bra, jag tror att jag kommer växa otroligt mycket det här året. Jag har så mycket på gång och att få veta att folk har sånt förtroende för en och uppskattar en och vill följa ens väg känns ändå bra. Jag har aldrig sätt mig själv som en ledare men helt plötsligt är jag det och det känns ju ändå fränt ;)