Som många vet har jag diabetes och fick det i maj 1995 skulle fylla fem då i juli. Mitt liv, min familjs liv och mina släktingars liv förändrades den dagen jag blev sjuk. Jag vet inget annat liv utan att ha diabetes då jag inte minns hur de var innan. Men jag vet nu hur tufft det kan vara. Mitt blodsocker är som en berg och dalbanna och hur mycket jag en kämpar så går det alltid sin egen väg. Diabetes ser så olika ut för alla människor och är olika svår. Jag har fått höra av alla läkare jag träffat att de aldrig träffat en diabets person som jag som har så mycket problem men samtidigt sköter sig så bra. Folk brukar fråga hur jag står ut med alla sjukhusbesök, kontroller, anpssade mattider, och insulin tagningar. Men helt ärligt jag har inget val. Det är att antingen att kämpa på eller att  strunta i allt. Sköter jag mig inte kan jag bli blind, bli rullstolsbunden eller till och med dö.

 

Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig nu, för snälla det är inte synd om mig. Jag är inte min sjukdom. Jag är Chris, tjejen som uppskattar det mesta i livet. Jag skriver det här för att jag vill att ni ska förstå att det inte är någon lek. Att det bara inte är att ta sitt insulin och sen räcker det. Man lär sig nytt hela tiden och jag vet aldrig till 100 hur allt kan påverka mig. Därför vill jag skänka pengar nu för jag vill att de ska hitta ett botemedel. Jag vill att alla rädda barn som får ta dessa sprutor och kontroller får ett friskt liv. Jag vet fortfarande inte varför min kropp slutade att producera  insulin. Varje dag insjunknar 1-2 barn Sverige. Det är på tiden att det de hittar något snart. Vi alla vill ha svar.

 

För att skänka pengar gå in här  För att läsa mer om diabetes gå in här