Det är som när Kent sjunger- vad vore jag utan dina andetag? För jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, hur jag skulle må. Jag har förändrats så mycket sen vi träffades. Du är den enda jag kan känna mig ordentligt trygg med, den första och ända som jag känner tillit till. Det är dig jag kan vara mig själv med och visa alla mina känslor för. Innan vi träffades så trodde jag aldrig att jag skulle hitta en kille att känna äkta kärlek till. Jag har lärt mig om kärlek med dig. Du har visat mig att jag kan gå osminkad, gå kläd i mjukisbyxor, vara arg och ledsen. För du älskar mig endå. Du älskar personen jag är och inte den jag försöker vara. Du är den ända som kan se igenom mig, du vet när något fel. Ibland kan man tro att du är synsk. Men du känner mig bara. Vi hör ihop. Trots vårat uppehåll i höstas så hittade vi tillbaka till varandra och nu är vi starkare en någonsin. Jag tror på oss. Jag saknar dig jämt och när jag ligger i din famn kan jag inte sluta le. Jag älskar dig, jag älskar oss. Jag älskar ödet som förde oss tillsammans, jag älskar att jag vågade ta chansen och bli din. Så ja vad vore jag utan dina andtag?