Det här är tungt att skriva. Det är konstigt och jobbigt. Jag vet inte hur jag ska förklara äns. Men jag och Jonas har ialf ett uppehåll nu. Jag har gått och funderat på det i någon månad nu. Men direkt inte pratat om det eller så. Hade tänkt vänta ett tag till för att vara säker på att jag gör rätt beslut. Men jag vet hur jag är. Ena dagen längtar jag efter han och vill vara med han. Ibland kan det gå flera dagar då jag inte saknar han. Det är så svårt. Jag vill inte göra han ledsen men jag kände att det var lika bra att ta tag i det på en gång..

Det har ändå vart lite fram och tillbaka de senaste halvåret. Men vi har alltid velat fortsätta försöka och sagt att vi ska ändra på visa saker. Men det händer inget, vi står kvar på samma punkt. Nu kanske det kan bli en förändring. När båda får tänka på varsitt håll. Just nu känner jag att det var ett dumt beslut att göra uppehåll för det gör så ont. Men jag måste ta reda på om det gör ont för att jag vet att han är ledsen, om det är för att jag är rädd att bli ensam eller om det är för att jag fortfarande är kär i han. Så jag måste ge det tid. Anledningen till att jag skriver här redan nu är för att jag behöver skriva av mig. Det funkar inte att jag ställer frågor till mig själv. Jag behöver tänka efter och diskutera med folk. Få råd och stöd. Jag kan inte låtsas längre. Jag klarar inte allt själv. Jag har lärt mig det nu. Det här ska bli bra hur det en går. Jag ska höra av mig när jag vill och allt är på obestämd tid.


Tack till några av mina vänner om redan gett mig stöd. Särskilt till Matilda och bagarn som ringt och till Natta som smsat.Ni är bäst♥


Min och Jonas första bild.