Fem dagar i veckan, måndag till fredag, samma tid kom samma man in och åt här. Han beställde alltid olika rätter och ibland tog han bara en fika. Han satte sig alltid ner vid samma bord. Åt långsamt och kollade ut genom fönstret. Han brukar både se olycklig och glad ut på samma gång. Ibland läste han tidningen med.

I två månader har jag fått ta emot hans beställningar. Jag blir alltid lika nervös när han kommer fram och beställer, jag blir alltid så nervös av att möta hans blick. Hans blick känns så spännande, det känns som att den mannen bär på så mycket, genom hans blick blir jag så nyfiken på hans liv. Han pratar alltid tydligt och vänligt, ler alltid och ger mycket i dricks. Han är ofta fint klädd, inte så att han går i kostym, utan mer att han klär sig som en kändis, ja ni vet som en hollywod stjärna?  Fast hans kläder är nog mer enkla och billig, men snygga. Han har ju en snygg kropp att bära upp dem på också.

Av att sitta och fundera över det här börjar jag undrar vad jag håller på med? Varför bry sig om en okänd man? Han gillade väl bara vår mat och jobbade i närheten? Billig va den ju med. Så varför ska man då gå till andra matställen om man hittat något som funkar? Men hur mycket jag en försökte sluta tänka på den här mannen denna söndag kväll så kunde jag inte sluta undra vem han var. Han var säkert inte singel. Inte för jag behövde bry mig om det. Men ändå han va ju så snygg. Kan man vara kär i en man som man endast känner genom utseendet? Men inte va jag kär honom. Eller va det de jag hade blivit?

Det natten drömde jag om honom. Den snygga och trevliga hemliga mannen.