Va på vårdecentralen förut idag och skulle ta blodprov eftersom jag ska på diabetes kontroll på sjukhuset på torsdag. Så va det ialf en en tjej där innan mig som var livrädd. Jag fick smitta i mellan medens hon tog kissprov så länge och sen när jag precis hade tagit blodprovet kom hon in och fråga mig om det gjorde ont. Jag sa att det inte gjorde det och sa att det kändes som ett myggbet och fråga henne om hon tyckte att det gjorde ont. Men då sa hon nej och skratta lite. Sa till henne att hon absolut inte behövde vara rädd för jag hade tagit såna prover sen jag var fem år och det hade gått bra för mig. Så tror hon vart lite lugnare ialf. Stackars tjej!

När jag ändå är inne på ämnet kan jag ju berätta om min diabets för många frågar så ofta om den. Jag fick diabets för 15 år sen, skulle då snart fylla fem år. Jag minns inget liv utan sprutor. Men i början va jag själv rädd. Mamma har berättat att första gången jag skulle ta en spruta i benet så fick flera hålla fast mig för att jag sparka så mycket och var rädd. Men när jag väl fick åka hem sen så hade jag visat för en annan liten tjej att det inte va farligt eller gjorde ont. Jag hade tagit nästan alla dockor på avdelningen jag låg på så då fick hon dem i sin säng när jag skulle hem. Tack vare det jag gjorde slapp hon vara rädd. Lite gullligt av mig;)

Skit dålig bild men det är jag och alla de som tog hand om mig!