Det starkaste hjärtat inom vänskap!

Jag kände bara att jag ville tillägna ett inlägg till en personer i mitt liv, klart att alla äns nära och kära betyder mycket  för än men alla står man ju inte lika nära eller älskar på samma sätt! Men man borde alltid visa sin uppskatning och ofta gör jag väl det men till samma personer och en av dem är tjejen jag ska skriva om nu men ska försöka göra det mer till alla så hoppas jag kan skriva mer inlägg om sånt här!

Matilda♥

Min bästa vän, jag lärde känna Matilda när jag var nio år. Det va då hon flytta in på min gård samma gård som jag alltid har bott på, jag hade pratat med hennes lillasyter Agnes redan innan de flytta in det va då de var och kolla på huset och när Matilda kom börja jag även prata med henne, jag var redan oblyg då och ville bara snäll mot alla. Så jag vet att jag sa till mina andra kompisar när de fråga om vi kunde leka att jag inte kunde för hade fått en ny granne och hon kände ju ingen på gården så jag va tvungen att visa henne runt och så börja det. Och nu är jag 19 och hon 18 och vi har växt upp tillsammans, lekt skola, med barbie, haft cykel lekar, spelat fotboll tillsammans. Åkt och badat, spelat mini- golf, festat, spelat spel varit utomlands, haft mys kvällar med middag, ätit middag ute, tränat, varit på ullared tältat, haft filmkvällar och ändå så mycket mer.Stöttat varandra genom allt.  Vi bråka när vi var små och det va så larvigt? Hon gilla Zlatan och man KUNDE ju inte gilla han det var ju henke,jag kunde vara larvig men jag förstod väl till slut att det va onödigt att vara tjurig för en sån grej så vi hitta tillbaka igen. Våran vänskap har hela tiden växt och vi har kommit närmare varandra och nu står vi så nära varandra att vi i princip berättar allt för varandra det inte hon vet om mig det vet INGEN annan heller. Hon är den som känner mig bäst och det är så skönt att jag kan luta mig mot henne och gråta om jag så skulle vilja, för hon skyddar mig och ställer upp. Hon försäker förstå och leda mig till rätta och jag gör samma sak för henne. Är det inte underbart att man kan lita på någon? Jo för hon är ju den ända jag kan lita på. Jag vet att vänner faktiskt glider ifrån varandra och kommer lite och går men det här kan inte bli förstört jag kommer alltid finns för henne vart än världen tar mig och det ända som ska skilja oss åt är döden. Men DÖDEN? Den har vi långt kvar till och jag kommer adrig sluta älska dig Matilda, jag kan faktiskt skriva föralltid och veta att det kommer gälla på riktigt!








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0