Cancer den värsta sjukdomen som kan drabba en?

Jag vart fast i den här berättelsen därför lägger jag upp den här, mycket hemskt finns men fy fan cancer och lilla barnet!

Hoppet är ute Mamma Sofie och pappa Peter vet att cancersjuke Victor bara har dagar kvar att leva, kanske timmar. Det är bara smärtan som kan lindras. Men Victor får inte dö hemma i sin säng. I hans hemkommun Håbo finns ingen hemsjukvård för barn under 17 år. "Det känns så orättvist. Det hade betytt så mycket för oss och för Victor att få vara tillsammans hemma", säger Sofie. Till i förrgår var Victor fortfarande en pigg och glad liten kille, åtminstone några timmar på eftermiddagarna. Då kunde han leka och skratta eller ta en tur på sin lilla el-motorcykel. På påskafton fick han till och med åka en sväng i det fina vårvädret utanför sjukhuset på morfars riktiga motorcykel.

Förstås med den lilla hjälmen på huvudet.

- Han älskar motorer, säger Sofie Karlsson, Victors mamma.

Victor halvligger i sin sittvagn, klädd i den lilla vita sjukhusskjortan. När mamma knäpper upp knapparna i skjortan syns den onaturligt svullna buken - där inne växer den elaka tumören i levern och trycker på de andra organen.

Victor kvider av smärta och har svårt att andas. Genom en kateter får han smärtstillande och lugnande medicin.

Genom nappen i munnen får han syrgas - när Victor inte gillade syrgasmasken kom undersköterskan Gustav Westerholm på idén att borra hål i nappen och ge Victor syrgas genom den.

I åtta månader har Sofie Karlsson, 24, och Peter Sundberg, 34, bott med sin son på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Här har Victor vårdats sedan han den 15 augusti förra året kom in med vad man först trodde var vanlig förstoppning.

- Han var hård om magen, hade svårt att sova och var orolig. Vi trodde först att det var för att det var sommar och varmt, men sedan kräktes han och blev väldigt dålig, då åkte vi in akut, säger Sofie.

Victor hade drabbats av den svåraste formen, neuroblastom - efter leukemi och hjärntumör den vanligaste cancerformen hos barn. Sedan dess har Victor genomgått en mycket tuff cancerbehandling.

Hela hösten fick han cellgifter, efter jul opererades han - och sedan genomgick han en stamcellstransplantation.

Ovanpå det drabbades Victor av vinterkräksjuka, vilket tvingade familjen att vara isolerad på sjukhusrummet i nio veckor.

- Men allt gick enligt planen och det såg bra ut, säger Sofie.

Förförra fredagen kom dråpslaget: cancern hade kommit tillbaka.

Och något hopp för Victor finns inte längre. Det är bara smärtan som kan lindras.

Nu handlar det bara om dagar, kanske timmar.
På onsdag är det möte om Victors hemsjukvård, men då är det redan för sent, säger Sofie.

- Han kommer inte att leva till dess



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0