Ibland måste man få

Ja ibland måste man få längta till att bli av med människor,  det har blivit bättre på många fronter i min klass då i ettan då det inte fungerar alls, viskningar, blickar, folk som var utanför, folk som kolla snett och skratta när man gjorde fel. :S I tvåan börja det bli bättre och ja i trean är det en stor förändring, klassen kommer i stort sett överens jämt, vi kan prata och skratta med varandra, även samarbeta. de där som var i ettan finns inte längre. Men endå när folk klistrar sig fast på en, ljuger, klagar och vill alltid ha sin vilja igenom som man vore en fyraåring ja då vill man bara bli av med såna människor. Nu är jag dum jag vet! Men jag kan inte  hjälpa och finnas för alla, jag har också mina saker att fixa jag orkar inte lyssna på varken dina, dina eller DINA , problem varje dag.... Extra svårt blir det när jag inte själv fattar rikigt vad problemet igentligen är? Nej för jag kan inte läsa allas tankar, se vad de gått igenom eller tycka att ett problem som du kanske har som problem är verkligen ett problem. Ja jag är allmänt trött på att vara i de här kretsarna,  klagomål, bråk, tjurighet och "tyck synd om mig" Just det! Dig kommer jag sakna minst! Nae fy fan nu får jag sluta att vara så här elak! Förlåt att jag inte tycker om er :/ jag har försökt (a) :)

12/06/09 låt det gå fort!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0