Det var svårt.

Men nu är det gjort, jag var tvungen att säga det.
Jag kunde ju inte skjuta upp det längre. Jag hatade att jag var tvungen att se in i din blick när jag skulle säga det, men jag var tvungen för att du skulle förstå att nu menade jag allvar. Jag kommer inte tillbaka igen. Du vet att jag vill igentligen men det funkar inte på något sätt. Det har varit så fel länge och idag tog jag det svårtaste men ändå det största klivet jag gjort, jag hoppas att du fattar hur mycket jag kommer sakna det här och särskilt dig. Men att det här är något jag måste göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0